En modern kontemplativ bönemetod med rötter i medeltidens mystik och plats för tystnad och stillhet i vardagen
Bland nutidens kristna bönesätt har den centrerande bönen vuxit till en av de mest spridda kontemplativa formerna. Praktiken utvecklades på 1970-talet vid trappistklostret St Joseph i Spencer, Massachusetts. Bakom metoden stod munkarna Thomas Keating, William Meninger och Basil Pennington. Deras avsikt var att återerövra den kontemplativa traditionen ur den anonyma medeltida skriften Det okändas moln. Metoden bygger på två tjugo minuter långa sittstunder per dag. Bedjaren samlar sig kring ett heligt ord och tyst riktar viljan mot Gud. Tankar som dyker upp släpps lätt och bedjaren återvänder till sitt valda ord. Rörelsen Contemplative Outreach grundades av Keating 1984 och samordnar idag tusentals studiegrupper världen över. På svensk mark har Karin Johannesson och Owe Wikström bidragit till att introducera metoden för en bredare publik.
Själva grundtanken i centrerande bön är förvånansvärt enkel sett utifrån. Bedjaren väljer ett heligt ord, vanligen kort, som ger uttryck för hans eller hennes samtycke till Guds närvaro. Ordet kan vara Jesus, Maria, fred, Abba eller något annat som känns som sitt eget. Andlig wellness i sin djupaste mening handlar enligt utövarna just om denna stilla inriktning. Sedan sätter man sig stilla under tjugo minuter med slutna ögon och låter ordet vila lätt i medvetandet. När en tanke kommer återvänder bedjaren mjukt till sitt ord, utan kamp eller självtillrättavisning. Praktiken upprepas två gånger om dagen, helst morgon och eftermiddag. Det handlar inte om koncentration utan om samtycke och överlåtelse. Detta skiljer metoden från flera andra meditationsformer. Men hur uppstod egentligen denna ovanliga form av bön?
Bakgrunden går tillbaka till en oroad samtid i USA under det tidiga 1970-talet. Många unga sökte sig då bort från sina kristna rötter mot österländsk meditation. Som kristen wellness i ny tappning ville tre trappistmunkar svara på detta läge. De verkade vid St Joseph i Spencer, Massachusetts. William Meninger snubblade vid biblioteket över den medeltida skriften Det okändas moln. Texten var författad anonymt på 1300-talet av en engelsk munk. Han började lära ut en bönemetod baserad på skriften och kallade den först prayer of the cloud. Thomas Keating, klostrets abbot, byggde vidare på arbetet. Han döpte metoden 1975 till centering prayer. Basil Pennington förmedlade tekniken vidare genom en bok 1980. Vad är då Det okändas moln för text och vilken roll spelar den?
Skriften Det okändas moln räknas till den medeltida kristna mystikens stora verk på engelska. Verket författades omkring 1375 av en okänd kartusianermunk i Midlands, England. På svenska finns texten i översättning av Tryggve Lundén från 1959 och i en nyare utgåva av Karin Johannesson från 2018. Boken vänder sig till en lärjunge och beskriver den apofatiska vägen mot Gud, alltså vägen genom det vi inte vet. Centralt i texten står tanken att Gud inte kan nås genom intellekt eller bilder utan endast genom kärlek. Mellan bedjaren och Gud finns enligt författaren ett moln av icke-vetande som bara genom kärlekens pil kan genomträngas. Tankar och bilder ska placeras under ett moln av glömska, vilket inspirerade Keatings tanke om att släppa tankar. Den enkla kärleksriktningen mot Gud blev grundmönstret för den nya metoden. Vilka är då de praktiska steg som ingår i sitt-stundens utförande?
Praktiskt följer den centrerande bönen fyra enkla steg som Keating själv kallade de fyra R-en. Det första är att välja det heliga ordet som symbol för samtycket till Guds närvaro. Det andra steget är att slappna av i sittställningen, sluta ögonen och låta ordet vila lätt i medvetandet. Det tredje steget kommer när en tanke dyker upp och bedjaren mjukt återvänder till ordet utan att försöka jaga bort tanken. Det fjärde är att vid stundens slut sitta kvar i tystnad ytterligare ett par minuter innan ögonen öppnas. Sittställningen kan vara på stol med rak rygg eller på meditationsbänk, så länge kroppen är vaken men avslappnad. Stunden timeras vanligen med en mjuk klocka som markerar inledning och avslutning. För många blir morgonens stund före frukost den lättaste att hålla. Eftermiddagens andra stund kräver ofta större disciplin. Vad skiljer då denna kristna metod från östasiatisk meditation?
Skillnaden mellan centrerande bön och östasiatisk meditation kan vid första anblicken te sig liten. Båda formerna innebär stilla sittande, sluten blick och något att fästa uppmärksamheten vid. Den avgörande olikheten ligger i syftet och inriktningen. I zen och vipassana är målet ofta att uppmärksamma andetag, kropp eller tankens ström. På så sätt vill man uppnå klar varseblivning. I centrerande bön är målet ingen mental prestation, utan ett samtycke till Guds närvaro. Bedjaren strävar inte efter ett särskilt tillstånd. Stunden bedöms inte efter hur lugn den blev. Många bedjare beskriver paradoxen att stunden kan kännas full av distraktioner men ändå djupt verksam. Cynthia Bourgeault har skrivit om denna distinktion i sin bok Centering Prayer and Inner Awakening från 2004. Hennes verk är ett av de tydligaste vid sidan av Keatings egna texter. Hur har då metoden spridit sig under decennierna?
Spridningen av metoden har följt två huvudvägar parallellt under fyrtio år. Rörelsen Contemplative Outreach grundades av Thomas Keating 1984. Idag samordnar den tusentals lokala bönegrupper i över sjuttio länder. Helgintroduktioner och fördjupningskurser ges regelbundet, ofta i klostermiljö eller på retreatcenter. Den andra vägen har gått genom akademisk teologi. Lärosäten som Oblate School of Theology i San Antonio och Yale Divinity School har behandlat metoden. På svensk mark har Karin Johannesson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Uppsala, skrivit utförligt om metoden. Hennes bok Gud bortom Gud från 2011 ger en god ingång. Owe Wikströms verk Långsamhetens lov från 2001 berör besläktade kontemplativa former. Bönegruppen Contemplative Outreach Sverige bildades 2015 och samlar utövare från hela landet. Hur kan en intresserad svensk själv ta sina första steg in i tekniken?
Att börja med centrerande bön kräver inte tidigare erfarenhet av meditation eller särskild trostradition. Den som vill prova kan börja med tio minuter om dagen och öka till de rekommenderade tjugo. Karin Johannessons bok Gud bortom Gud är en god svensk ingång till metodens teologi. Thomas Keatings bok Open Mind, Open Heart finns även i svensk översättning. Titeln på svenska är Öppet sinne, öppet hjärta. Contemplative Outreach Sverige håller helgintroduktioner i Stockholm och Göteborg. Sigtunastiftelsen och Berget i Rättvik arrangerar tystnadsretreater där metoden ofta ingår. Bönens gång kan väcka djupa frågor om livets riktning eller andlig identitet. För sådana stunder kan ett samtal med en synsk vägledare över telefon vara ett spår vid sidan av. En sådan stund ger personlig spegling vid sidan av den egna tystnaden. Med regelbundenhet kan denna gamla form av bön finna sin plats i en modern vardag.
Tryck 1 för att kopplas till första lediga person. Tryck 2 för att lyssna på presentationer. 24 kr/minut
Vill du hellre betala med faktura? För mer info klicka här
Här hittar du våra läsvärda artiklar som ger dig en ny överblick på din situation och din resa i livet. Alla artiklar är nyskapade, så att vi kan erbjuda er det senaste och mest aktuella inom den alternativa världen
