Molnens tysta språk

Det finns dagar då molnen inte bara ligger där som mjuka skuggor över himlen, utan känns som om de försöker säga något. Som om de bär en ton, en riktning, en känsla som du egentligen redan vet men inte vågar formulera. Moln är märkliga på det sättet, de speglar det som rör sig i dig, fast ovanför dig.

När molnen vill säga något så sker det tyst som ett skifte i ljuset, ett mönster som drar blicken till sig, en form som påminner om något som du trodde du glömt. De dyker upp när du behöver stanna upp, när du är på väg att rusa förbi dig själv eller när en insikt försöker nå dig, men du inte är riktigt mottaglig än.

Ibland är molnen tunga och låga, som om de vill att du ska vila. Ibland är de tunga och snabba, som om de säger att något är på väg att förändras och ibland öppnar de himlen i ett enda stort ljus och du känner att du är på rätt väg.

Det handlar inte om att tolka dem som tecken i klassisk mening, det handlar om att känna vad som händer i dig när du ser dem. Moln är som en spegel för din aktuella energi, de förstärker det du redan anar, de hjälper dig att höra det du inte hunnit lyssna på. När molnen vill säga något är det egentligen du som talar, himlen gör det bara lättare att lyssna.