Det som inte går att dölja

Det finns något märkligt med sanningen. Den kan vara tyst länge, gömma sig i skuggor, ligga under lager av bortförklaringar och  små vita lögner. Men den rör sig alltid, den letar alltid efter en öppning och förr eller  senare kommer den fram, ofta på det mest oväntade sätt. Det är därför lögner  aldrig riktigt håller. De kräver för mycket energi, för mycket kontroll och för mycket rädsla. Sanningen däremot, den  står stadigt även när man försöker trycka unddan den.

När man ljuger, även om det är för att skydda någon, skapas en spricka i energin. Det märks i rösten, i blicken och i hur man bär sig själv. Människor känner mer än de tror. De känner när något inte stämmer, när orden inte matchar energin och  det är där sanningen börjar ta sig fram, genom intuitionen, genom små detaljer och genom det som inte går att  dölja hur länge som helst.

Det mänskliga är att ibland vilja fly från sanningen. Den kan vara obekväm, skamlig eller sårbar, men det är också just därför den är så viktig. Sanningen renar, den läker, den skapar trygghet och den gör relationer  starkare än någon perfekt fasad någonsin kan. Så ljug inte, inte för andra, men framför allt inte för dig själv. Sanningen kommer ändå fram och när du låter den komma genom dig, istället för runt dig, blir livet mycket lättare och mer äkta.