Höstdagjämningen – mellan ljus och mörker

Hösten har nått en särskild punkt. Runt höstdagjämningen är dag och natt nästan lika långa innan mörkret sakta börjar ta större plats.

Det är ett skifte som människor har uppmärksammat långt tillbaka i tiden. I ett modernt spirituellt perspektiv har höstdagjämningen blivit en tid för balans, tacksamhet och övergång, en stund att stanna upp mellan det som varit och det som väntar.

När ljus och mörker möts Ljus förknippas ofta med aktivitet, tydlighet och det som sker utanför oss. Mörker kan i stället symbolisera vila, eftertanke och det som finns inom oss.

Därför kan höstdagjämningen få representera mer än årstidernas växling. Den kan påminna oss om att båda delarna behövs. Vi behöver inte alltid vara på väg framåt.

Det finns också perioder då något behöver få mogna i stillhet. Vad vill du bära med dig?

Hösten är traditionellt skördens tid. Spirituellt kan skörden också få en symbolisk betydelse.

Vad har vuxit i ditt eget liv under året?

Vad har du lärt dig?

Finns det något som blivit färdigt eller något du inte längre behöver bära med dig? 

Det behöver inte vara stora livsförändringar. Ibland handlar det om en vana, en tanke eller något som tagit mer energi än det gett tillbaka.

En enkel stund för balans
Vill du uppmärksamma höstdagjämningen kan du göra det mycket enkelt. Skriv två korta listor. På den ena skriver du det från årets ljusare månader som du vill ta med dig vidare.

På den andra skriver du sådant du gärna vill lämna bakom dig. Avsluta med att tänka på något du känner tacksamhet för just nu.

Höstdagjämningen behöver inte handla om att välja mellan ljus och mörker. Kanske är dess vackraste symbolik i stället att vi behöver båda.