Tiden går fort…. (2025-12-05)

Första Advent försvann, som med ett andetag – på något sätt verkar det gå fortare än vanligt iår. Kanske för allt som händer ute i världen. Nu sitter jag i skogen under en kraftigt lysande fullmåne, faktiskt i sällskap av en klokhetens fågel, bara ett par träd bort. Jo då, det är en uggla igen. De verkar ha blivit fler under hösten. Kanske “nytt boende” på grund av skogsavverkning.

Ugglan, som sitter och tittar på mig där jag håller på – manifesterar och bränner papperslappar, där jag skrivit allt jag vill befria mig från – hon tycks säga lugna ner dig! Bränn inga broar, stäng inga dörrar förrän du vet hur allt blir. Känns mäktigt under den här kalla, stora lysande fullmånen omgiven av stjarnor och en liten planet. Andligheten är väldigt påtaglig och jag känner mig omsluten av en kärleksfull trygghet här i mörka skogen!

Det knastrar till någonstans och ugglan flyger iväg. Själv släcker jag min lilla eld och strosar iväg hemåt, medan ugglan flyger ett par cirklar över mig. Känns som ett säkert lyckotecken inför den kommande helgen som jag helt kommer att ägna åt ritualer – utnyttja den nästan fulla månens krafter för både avslut och uppstart av en helt ny början.

Sänder ljus och lycka…