Svarta fjädrar på min stig

Svarta fjädrar sägs ju påminna oss om änglarnas beskydd, inre visdom och magi, eller djupare andlig utveckling.  Hittar vi fjädrarna på en stig genom skogen, då är det en påminnelse om att vi inte är ensamma och att någon där uppe vakar över oss - vi har någon vid vår sida. Något som känns väldigt tryggt på ensamma promenader i naturen nu på senhösten. 

Lite samma känsla av trygghet, som när korparna i området flyger över huvudet. Uppe i skogen där jag bor finns minst ett korppar som dyker upp ibland. Härliga, mycket kloka fåglar, som får mig att tänka på fornnordiske guden Odens två korpar, Hugin och Munin. På fornnordiska Hugin = sinne, ande, själ och Munin = tanke. Mycket listiga fåglar som är lika bra som papegojor att härma ljud. Dessutom svävar de som örnarna på uppåtgående vindar. 

Asaguden Oden räknades ju i forntiden som shaman, som med hjälp av sina korpar och sejden, spådomen med runor, som han lärt från vanernas gudinna Freja, kunna förutsäga framtiden. Korparnas ställning har alltid vatit magisk och stark och korparna sägs även ha helande kraft som ljusspridare. Att korpen vet allt - Innan solen visste var den bodde, innan månen visste om sin makt, innan stjärnorna visste sin plats, då visste redan Korpen vad livet betydde. Ungefär så står det i ett gammalt lexikon i "En kvinnas lexikon om myter och hemligheter" 

Med ljus och svarta fjädrar