När månen sakta försvinner

Då går vi mot en mörkare natthimmel, nymåne kallar vi det ju när månen försvinner helt för en nystart. Både slut och början. Grannens katt verkar alltid mycket intresserad… Medan jag pysslar med ritualer, så pysslar han med att titta mot månens nu redan nästan obefintliga skära. Men vackert är det!

Måndag är ju alltid månens dag och jag brukar sända mina böner och manifestationer till ärkeängeln Haniel, som även är mångudinna. Idag lägger jag även till ärekeängeln Gabriel, kärlekens ängel, som även ger oss hopp om framtiden – kan vi behöva efter att någon “ vädergud” förstörde påsken med både regn, minusgrader och lite snö till och med. Kanske gudinnan Hera låg bakom, grekisk gudinna för väder, luft och stjärnor. I vår nordiska asatro var det istället gudarna Oden och Tor som skötte vädret. Tor bevakade ju även åskan, men den slapp vi tursamt nog.

Jag håller mig till ärkeänglarna Haniel och Gabriel och tänder resten av dagen vita och silverfärgade ljus – rökelsen innehåller vit salvia för skydd och vita liljor för fredlig samvaro. Måndagar är intuitionen på topp och förmågan att se in i framtiden är särskilt stark, alltså en bra dag för spådom. Den stora bergkristallkulan står redan i fönstret, i avvaktan på skymningen. Perfekt dag även för meditation, så jag inväntar mörkrets magi.

Med massor av ljus och kärlek!