Långsamt återvänder ljuset

Det är fortfarande en mörk tid, men så långsamt märker vi att ljuset är på väg. Korparna kommer på allt tidigare besök för att sin mat och ekorrarna skuttar runt redan i tidig gryning. Min nya vana är att varje morgon tända en liten eld utaför mitt fönster, där mitt lilla “astrologialtare” står – innan jag drar morgonens först runa.

Idag blev det med en korp som sällskap, som tittade intresserat när jag började skramla med runorna. En gammal bekannt, så han fick en bit vovvegodis och flög en runda över mig innan han drog vidare. Folktron säger ju att korpen  kommer med dolda sanningar  och andlig kraft – en varelse som kopplar ihop visdom och magi. En intelligent och magisk fågel. Tänker på vår fornnordiske gud Oden, som hae sina korpar Hugin och Munin som budbärare. Budbärare för förändring.

Drog min runa samtidigt som korpen flög iväg och höll runan Ken i min hand. Ken, Kauna eller Kaunas – Eldrunan som står för ljus och värme. Kunskap, inspiration och upplysning, så att vi kan navigera fram genom livets alla nya möjligheter. Den som visar oss ljuset i slutet av tunneln. Något vi behöver i en tid när många portaler öppnas och vi kan välja nya vägar eller stabilisera de vi redan vandrar på.

Med ljus och kärlek