Ibland får man råd från ovan

Det är som vanligt min far som ger sig till känna. Något han brukar göra lite då och då och lika trevligt varje gång. Det är några år sen han lämnade jordelivet, förnyade sina dimensioner, brukar jag säga, men jag brukar känna hans närvaro varje gång jag hör melodin Sailing spelas, hans favoritlåt. Sedan känner jag lukten av piprök och vet att nu är han här. Helt plötsligt känns också allt lugnt och tryggt. 

Jag jobbad när meddelandet kom,, uppåt! att han lämnat, så det hann bli mörkt innan jag nådde fram. Men det magiska hände när jag svängde upp mot staden där han bodde. Plötsligt såg jag en busshållplats som lyste i mörkret, samtidigt som jag hörde hans röst "Na, äntligen, du är alltid sen". Så, jag stannade bilen och när jag  klev ur såg jag ett starkt ljussken som lämnade busskuren. Han hade väntat på mig. 

Det var den dagen när jag började se det paranormala, som vi ju kallar övernaturligt, som något helt naturligt. Inte bekräftat av vetenskapen, men det finns där. Inte så att vi måste tro på allt, men på det som känns rätt. Dessutom, alla dessa högutbildade vetenskapsmän har inte alltid rätt. Händer till och med att de måste erkänna fel. Själv tror jag på det paranormala, inte alltid men när intuitionen säger ja. 

Med ljus och känsla