Detta chakra mitt i maggropen, har alltid känts som själens egen sol. Det är här vår inre eld bor, platsen där kraft, självrespekt och mod vävs samman. Min mormor brukade säga att när elden i magen falnar, börjar man bära andras tyngder utan att märka det. Då tappar man sin egen vilja, sin riktning och sin gnista.
Hon brukade lägga händerna över sitt Solarplexus när hon trummade, som för att minnas vem hon var. ”Det här, ” sa hon, ”är porten mellan hjärta och handling. Här tänds ljuset som visar vägen när du tvivlar. ”
Jag minns hur hon gav mig en liten sten, solgul som bärnsten. Den skulle stärka min inre kraft, sa hon, när jag kände att livet tog över. Ibland gör jag som hon, jag står i vinden, lägger handen över magen och känner hur min egen eld flammar till igen.
Solarplexuschakrat lär oss att stå upp för oss själva, att tala med värme men också med klarhet. Det lär oss att inte ge bort vår kraft i försök att bli omtyckta. När detta chakra glöder, känner du det, i ryggraden, i blicken, i varje JA du vågar säga till livet.
Och kanske är det just där mormors visdom fortfarande viskar till mig:
”Låt din inre sol lysa så starkt att du inte längre behöver någon annans värme för att känna dig levande. ”
