Det är väldigt speciellt med spåkulan under fullmånen, ett par dagar före och efter dessutom. Resultatet brukar vara mycket intensivt i månskenet. Som i morse, dagen efter, tidigt i gryningen lyste den nästan fulla månen rakt genom regntunga moln och lyste upp min spåkula. Vi använder ju spåkulan för att “ titta in i framtiden” och förstå vad som kommer att hända. Kristallkulan kan, det märker vi ofta, visa på framtida konsekvenser av våra handlingar, tankar och val.
Den ger oss en bild av framtiden, som den blir om vi fortsätter på samma sätt. En vägledning, som också ger oss chansen att ändra vår väg och välja nya mål. Den där “ berömda” lilla sparken i baken. Vill vi verkligen fortsätta i samma lunk framöver? Det är ju vi själva som bestämmer över våra liv och möjligheter till en nystart är alltid möjliga.
När man står där med spåkulan i sin hand och månen lyser, då tänker man verkligen på framtidens magi. Tänk ändå så många möjligheter vi fortfarande har i våra liv. Så många oskrivna blad som finns att fylla. Med glädje och kärlek och ibland med problem att lösa, Som i sin tur för till glädje, när vi väl hittat lösningen.
Med månljus och kärlek
