Den gamla vägen till helande

Min mormor var en av de där människorna som kunde få en herl trädgård att tala. Hon visste exakt vilken ört som kunde lindra en magvärk, lugna en orolig natt eller öppna hjärtat efter en svår dag. För henne var det inte bara kryddor, det var levande läkekonst, en visdom som kom från jorden och från de generationer som gått före oss.

Jag har ärvt den kunskapen, inte bara som ett praktiskt verktyg, utan som en hel livsfilosofi. I häxkonsten är örter mer än ingredienser, de är energier. De bär minnen, intentioner och helande vibrationer. När jag plockar dem, luktar på dem eller gör en infusion är det som att jag öppnar en portal till mormors tid, där varje blad hade en mening och varje doft en historia.

Jag har lärt mig att örter inte bara verkar i kroppen, utan också i själen. En kopp kamomill kan vara som en mjuk famn efter en stressig dag. Lavendel kan sänka en oro som inte går att sätta ord på och salvia, när den bränns kan rensa ett rum på samma sätt som den rensar tankar. Det som gör örtläkning sdå kraftfull är att den kräver tålamod. Du kan inte skynda fram en läkning, men du kan skapa ett helande rum och det är där magin ligger, i den stillhet där du låter naturen göra sitt arbete. Det är också därför jag alltid säger att min mormor lärde mig att läka med händerna, men också med hjärtat.