Mediumistiskt fenomen där röster sägs tala utan mediets stämband under sluten seans i mörker eller dämpad belysning
Inom klassisk spiritualism räknas direkt röstfenomen till de mest spektakulära men också mest omtvistade fenomenen. Termen betecknar röster som påstås tala utan att passera mediets stämband. Rösterna anses formas i luften själv eller ur en ektoplasmisk struktur framför mediet. Tekniken utvecklades under sent 1800-tal och blomstrade under 1920- och 1930-talet. Mediet sitter oftast bunden i en stol i ett mörkt eller rödbelyst rum. En aluminiumtrumpet placeras ibland i centrum för att förstärka ljudet. Etta Wriedt, Leslie Flint och Emily French räknas till de mest kända utövarna. Sir Arthur Conan Doyle och journalisten William T. Stead var ivriga försvarare. Society for Psychical Research undersökte fenomenet i flera decennier. Skeptiker har förklarat det med buktaleri eller dolda medhjälpare. Leslie Flint efterlämnade omfattande ljudupptagningar som idag förvaltas av Flint Educational Trust.
Själva fenomenet direkt röstfenomen är en av de märkligaste manifestationerna i mediumismens historia. Inom klassisk spiritualism intar denna form en plats vid sidan av materialisationer och ektoplasmiska visioner. Termen direkt betyder att rösten inte färdas genom mediets stämband. Vanlig mediumism, så kallad indirekt eller mental, sker genom mediets egen röst i trance. Vid direkt röstmedialitet ska rösten istället uppstå utanför mediets kropp. Den anses formas av en ektoplasmisk struktur som materialiseras framför mediet. Denna struktur har av forskare jämförts med en konstgjord struphuvuda. Vid många seanser används en kon av aluminium kallad trumpet för att förstärka ljudet. Trumpeten ska enligt vittnesmål röra sig självständigt genom rummet. Den ska också svara på sittarens frågor från olika riktningar. Men hur uppstod då denna märkliga tradition?
Bakgrunden till direkt röstfenomenets tradition sträcker sig till mitten av 1800-talet i USA. Tidig spiritualism i Hydesville och New York hade tidigt nått sin första topp med Fox-systrarna 1848. De första röstfenomenen rapporterades dock först omkring 1870. Mediet Mary Hollis-Billing i Massachusetts ska ha varit en av pionjärerna. Hon utförde sittningar i fullt ljus med röster som kom från lufttomheten ovanför hennes huvud. Etta Wriedt i Detroit anammade tekniken under 1880-talet och utvecklade den med trumpet. William T. Stead bekostade hennes resor till London. Där utförde hon sittningar för Society for Psychical Research. Sir William Barrett och Sir Oliver Lodge undersökte hennes arbete grundligt. Vice amiralen William Usborne Moore skrev 1911 boken Glimpses of the Next State. Tekniken spreds genom denna högkultur till England och övriga Europa. Vilka är då de mest kända röstmedierna?
De mest kända röstmedierna i historien räknas till en handfull namnkunniga gestalter. Etta Wriedt verkade i Detroit och London från 1880-talet till tidiga 1900-talet. Hennes seanser bevittnades av tusentals personer inklusive ledande forskare. Emily French i New York var blind från födseln och ansågs särskilt övertygande. George Valiantine i USA utförde direkt röstseanser under 1920- och 1930-talen. Mina Crandon, känd under namnet Margery, från Boston blev en av periodens mest omdebatterade gestalter. Hennes seanser fördömdes slutligen av Harry Houdini efter detaljerad granskning. John Sloan i Glasgow verkade lågmält men intensivt under perioden 1900 till 1940. Leslie Flint i London anses dock vara den största av alla röstmedier från 1900-talets mitt. Hans karriär sträckte sig från 1930-talet till hans död 1994. Han spelades in på band vid hundratals seanser. Hur har då dessa medier undersökts?
Vetenskaplig undersökning av direkt röstfenomen har en lång och blandad historia. Society for Psychical Research grundades 1882 just för att utreda sådana fenomen. Sir William Barrett och Sir Oliver Lodge var de tidiga ordförandena. Charles Drayton Thomas dokumenterade Etta Wriedts seanser från 1911 till 1920. Hans bok Some New Evidence for Human Survival från 1922 behandlar materialet utförligt. Vid Leslie Flints sittningar utfördes särskilt strikta tester sedan 1940-talet. Mediets mun tejpades igen och fylldes med färgat vatten. Hans halsmuskler kontrollerades av närvarande läkare. Trots dessa kontroller hördes fortfarande röster vid hans seanser enligt vittnen. William Stainton Moses dokumenterade sina egna upplevelser i Spirit Teachings från 1883. Skeptikern Harry Houdini undersökte flera medier och fann buktalerianliga bedrägerier hos vissa. Hur ser då skeptiska förklaringar ut?
Skeptiska förklaringar för direkt röstfenomen är många och välutvecklade genom åren. Den vanligaste pekar på buktaleri, alltså ventrilokvi som teknik. Skickliga buktalare kan låta röster komma från olika riktningar i ett rum. Houdini, själv buktalare och magiker, demonstrerade flera gånger hur tekniken kunde efterliknas. Den andra förklaringen rör dolda medhjälpare som smyger in i seansrummet under mörkret. Confederates som de kallades kunde härma röster av avlidna anhöriga efter förberedande spaning. Den tredje förklaringen rör teknisk utrustning som dolda högtalare och bandspelare. James Randi avslöjade under 1970- och 1980-talet medier som använde denna metod. Den fjärde förklaringen rör mediets eget ovanliga tal i trans. Vissa medier ska under trance ha kunnat ändra rösten markant. Mediets normala medvetande kan dock vara helt avstängt under tillståndet. Hur ser då traditionen i Sverige ut?
Den svenska scenen för direkt röstfenomen har en mindre men ändå tydlig historia. Spiritualistiska Sällskapet i Stockholm grundades 1924 och hade flera röstmedier under 1920- och 1930-talen. Hjalmar Wijk, ordförande för sällskapet, dokumenterade sittningar i sin tidskrift Det Nya Människan. Författaren Sven Olov Lindberg behandlade ämnet i flera artiklar på 1960-talet. John Björkhem berörde direkt röstfenomen i sin De hypnotiska hallucinationerna från 1942. Mediet Anna Rasmussen i Köpenhamn utförde också sittningar för svenska intresserade. Författaren Pia Hellertz har behandlat fenomenet ur ett modernt perspektiv. Föreningen för Parapsykologisk Forskning i Sverige granskar fortfarande enskilda fall. Filosofen Bertil Kvistad gav i sin Parapsykologisk översikt från 1988 en akademisk inramning. Hur kan en intresserad själv närma sig fenomenet?
Att närma sig direkt röstfenomen kräver en blandning av öppenhet och kritisk granskning. Neville Randalls Life After Death från 1980 behandlar Leslie Flints arbete utförligt. Flint Educational Trust i London har en webbplats med ljudupptagningar. Charles Drayton Thomas Some New Evidence for Human Survival är klassikern. Boken finns vid svenska universitetsbibliotek genom fjärrlån. Skeptiska perspektiv finns i Harry Houdinis A Magician Among the Spirits från 1924. James Randis Flim-Flam från 1982 ger en modern skeptisk genomgång. På svenska ger John Björkhems De hypnotiska hallucinationerna en akademisk ram. Spiritualistiska Sällskapet i Stockholm tar emot intresserade och anordnar studiekvällar. Frågor om livet efter detta kan väckas under studiet. För sådana stunder kan ett samtal med ett medium över telefon ge spegling. En sådan stund kan placera enskilda intryck i ett vidare sammanhang.
Här hittar du våra läsvärda artiklar som ger dig en ny överblick på din situation och din resa i livet. Alla artiklar är nyskapade, så att vi kan erbjuda er det senaste och mest aktuella inom den alternativa världen
