En mexikansk högtid där levande och döda mötas under två dygn vid altare prydda med ringblommor och söta sockerskallar
Inom mexikansk religiös tradition räknas de dödas dag till de mest färgstarka och kulturellt betydelsefulla högtiderna. Festen firas den första och andra november varje år över hela landet. UNESCO upptog traditionen 2008 på sin lista över immateriella kulturarv. Ursprunget går tillbaka till förkolumbianska aztekiska traditioner kring dödsgudinnan Mictecacihuatl. Den spanska kolonisationen flyttade firandet till att sammanfalla med allhelgonadagen. Den första november ägnas åt avlidna barn, kallade angelitos eller änglarna. Den andra november ägnas åt avlidna vuxna anhöriga. Familjer bygger ofrendas, altare, hemma med fotografier, ljus, mat och blommor. Cempasúchil, alltså ringblommor, anses leda andarna tillbaka till sina kära. Pan de muerto, de dödas bröd, och kalaveras de azúcar är centrala matsymboler. José Guadalupe Posadas Catrina-figur från 1910 har blivit högtidens internationella ikon.
Själva festen de dödas dag är en av världens mest säregna mötesplatser mellan liv och död. Inom mexikansk religion och mytologi intar firandet en plats vid sidan av Guadalupe-vallfärden och inkvisitionens minnesmärken. Traditionen firas årligen mellan den 31 oktober och den 2 november över hela Mexiko. Andra latinamerikanska länder som Guatemala, Bolivia och Ecuador har egna varianter. Familjer förbereder under flera veckor särskilda altare i sina hem. Dessa kallas ofrendas och rymmer fotografier av avlidna, deras favoritmat och drycker. Cempasúchil, en mexikansk ringblomma, sprids i mattor från ytterdörren in till altaret. Blommans starka gula och orange färg sägs leda andarna rätt tillbaka. Levande ljus och kopal-rökelse fyller hemmen under hela festen. På kyrkogårdarna samlas familjer för att picknicka vid sina anhörigas gravar. Men hur uppstod då denna anmärkningsvärda tradition?
Bakgrunden till de dödas dag sträcker sig långt tillbaka till förkolumbianska Mesoamerika. Klassisk religion och mytologi i aztekriket hade en hel månads festival för dödsgudinnan Mictecacihuatl. Hon härskade tillsammans med sin make Mictlantecuhtli över Mictlan, dödsriket. Den ursprungliga festen ägde rum under augusti månad i den aztekiska kalendern. När spanska conquistadorer anlände 1519 mötte de en levande dödskult med utförliga ritualer. Den katolska kyrkan fördömde inledningsvis bruket som hedniskt. Under 1500-talets senare hälft beslutade dock spanska prästerskapet att flytta festen. Den infogades med katolska allhelgonadagen den första november och alla själars dag. Synkretismen blev så fullständig att förkristna och kristna element nu är oskiljaktiga. UNESCO upptog 2008 traditionen på sin lista över immateriella kulturarv. Vilka är då festens centrala element?
Festens centrala element bildar en rik symbolisk värld kring mötet mellan levande och döda. Ofrenda, alltså altaret, är hjärtat i hela högtiden. Det byggs i tre nivåer som representerar himmel, jord och underjord. På varje nivå placeras särskilda föremål med bestämd betydelse. Fotografier av avlidna anhöriga står i centrum av altaret. Cempasúchil, ringblommor, sprids på och runt altaret för att leda andarna fram. Pan de muerto, de dödas bröd, bakas särskilt för festen med söt smak och kanelarom. Kalaveras de azúcar, sockerskallar, är färgglatt dekorerade och bär ofta den avlidnes namn. Salt, vatten och tequila placeras på altaret för att svalka och vederkvicka andarna. Levande ljus brinner under hela natten för att lysa upp deras väg. Familjens måltider äts tillsammans framför altaret som om de avlidna fortfarande satt med. Hur har då Catrina-figuren blivit fest-symbolen?
Catrina-figuren har under det senaste seklet blivit den mest internationellt kända symbolen för festen. Hon skapades 1910 av den mexikanske grafikern José Guadalupe Posada. Originalverket kallades La Calavera Garbancera och var en politisk satir. Figuren föreställer ett elegant kvinnoskelett med stor hatt enligt det franska modet. Posada ville visa hur mexikanska överklassflickor förnekade sin indianska härkomst. Senare gav Diego Rivera henne namnet La Catrina i sin väggmålning från 1947. Verket hänger på Museo Mural Diego Rivera i Mexico City. Catrina-figuren spreds via Frida Kahlos målningar och Posadas affischer världen över. Modern användning ser henne på t-shirts, makeupguider och sociala mediers filter. Pixars film Coco från 2017 introducerade figuren för en helt ny generation. Filmen vann Oscar för bästa animerade film. Hur ser då filosofiska tolkningar av festen ut?
Filosofiska tolkningar av de dödas dag har sysselsatt mexikanska intellektuella i hundra år. Den mest berömda är Octavio Paz essä Dödens dag i hans bok El Laberinto de la Soledad från 1950. Paz argumenterar där att mexikanen har ett unikt förhållande till döden. Snarare än att förneka eller frukta döden möter mexikanen den med leende och spott. Festens humoristiska och färgstarka karaktär kontrasterar mot västerländsk dödsångest. Antropologen Stanley Brandes vid University of California har skrivit utförligt om traditionen. Hans bok Skulls to the Living, Bread to the Dead från 2006 är ett standardverk. Brandes lägger vikt vid hur firandet förändrats av amerikansk popkultur sedan 1980-talet. Modern Chicano-rörelse i USA har återerövrat högtiden som identitetsmarkör. Día de los Muertos firas idag stort i Los Angeles och San Antonio. Hur ser då traditionen ut i Sverige?
Sverige har en egen tradition kring allhelgonatid som påminner om de dödas dag. Allhelgonadagen och alla själars dag firas i Svenska kyrkan med ljuständning på gravar. Traditionen att tända ljus på sina anhörigas gravar har vuxit kraftigt sedan 1950-talet. Den fick särskild fart efter andra världskrigets avslutande genom svenska soldatkyrkogårdsbesök i utlandet. Skogskyrkogården i Stockholm samlar varje november över hundratusen besökare. Mexikansk de dödas dag har dock börjat firas i Sverige sedan tidigt 2000-tal. Restauranger som Casa Mono i Stockholm anordnar årliga firanden med mexikansk mat och musik. Mexikanska ambassaden i Stockholm står bakom evenemang sedan 2015. Föreningen Sveriges Mexikanska Samfund samlar landets mexikanska befolkning. Författaren Marit Kapla har behandlat synkretiska dödsfester i sin bok Osebol från 2019. Hur kan en intresserad själv närma sig festen?
Att närma sig de dödas dag kräver både öppenhet och respekt för traditionens religiösa rötter. Octavio Paz El Laberinto de la Soledad finns i svensk översättning som Ensamhetens labyrint från 1980. Stanley Brandes Skulls to the Living, Bread to the Dead ger en akademisk översikt. Pixars film Coco från 2017 är en lyhörd introduktion för hela familjen. UNESCO har en hemsida med information om bevarandet av traditionen. Mexikanska ambassaden i Stockholm anordnar firanden i början av november. Casa Mono och andra mexikanska restauranger har egna årliga arrangemang. För djupare studier rekommenderas resa till Oaxaca eller Mexico City under firandet. Egna frågor om avlidna anhöriga och själens fortsättning kan väckas under läsningen. För sådana stunder kan ett samtal med ett medium över telefon ge personlig spegling. En sådan stund kan placera enskilda intryck i ett vidare sammanhang.
Här hittar du våra läsvärda artiklar som ger dig en ny överblick på din situation och din resa i livet. Alla artiklar är nyskapade, så att vi kan erbjuda er det senaste och mest aktuella inom den alternativa världen
