Balder den strålande guden i asatron

Bland asagudarna lyser Balder starkast, känd för sin skönhet, sin mildhet och den kärlek alla kände för honom. Han var son till Oden och Frigg, och kring honom kretsar en av de mest gripande berättelserna i norrön tro. Det mesta vi vet hämtas ur de gamla isländska Eddorna, nedtecknade långt efter att den hedniska tron var som starkast. När Balder börjar drömma om sin egen död gör gudarna allt för att skydda honom, men en liten lucka blir hans fall. Efter det listiga dådet och den djupa sorg som följer förs han till dödsriket, samtidigt som ett löfte om återkomst lever kvar. Först efter världens undergång, när en ny tid gryr, väntas han stiga fram på nytt. Den som följer hans väg från ljus till död och åter till ljus möter en myt om förlust och hopp som ännu talar till oss.

Den ljuse asaguden

Som son till Oden och Frigg räknas Balder till de mest lysande gestalterna i den nordiska gudavärlden. Han beskrivs som vacker, mild och så gott som fläckfri, en gud som alla höll av och vars närvaro spred ljus. Hans hem hette Breidablik, en plats dit inget orent tänktes kunna komma. Till skillnad från de mer stridslystna gudarna förknippades han med försoning och en nästan stilla värdighet. Berättelserna om honom hör till det mest gripande som nordisk religion och mytologi har att erbjuda. Kring honom samlas teman som godhet, sorg och hoppet om något nytt bortom slutet. Redan här anas att en gestalt som skildras så ljus knappast får ett helt enkelt öde. Men varifrån kommer egentligen allt vi tror oss veta om honom?

Eddan och Snorre

Det mesta vi vet om Balder kommer från två gamla isländska verk, den poetiska och den prosaiska Eddan. Den senare skrevs ned av islänningen Snorre Sturlasson på 1200-talet och samlar många av de myter som annars kunde ha gått förlorade. En del av stoffet skymtar dessutom i äldre dikter och på enstaka bildstenar från vikingatiden. Dessa texter tillkom långt efter att tron på gudarna levde som starkast, vilket färgar hur de berättar. Forskare som studerar äldre religion och mytologi väger därför noga varje ord mot dess kristna och muntliga bakgrund. Trots dessa förbehåll ger källorna en ovanligt sammanhållen bild av vem Balder var. Just tack vare Snorre kan vi följa historien om honom nästan som en enda berättelse. Vad var det då som satte hela detta drama i rörelse?

Drömmar och en moders ed

Allt började med att Balder plågades av mörka drömmar som bådade hans egen död. Gudarna blev djupt oroade, för de anade att drömmarna varslade om något oåterkalleligt. Hans mor Frigg tog då saken i egna händer och reste runt i världen för att skydda sin son. Hon avkrävde eld och vatten, järn och sten, sjukdomar och djur en ed att aldrig skada Balder. Till och med de farligaste ting i naturen band sig på så vis vid ett löfte att låta honom vara. Snart tycktes hela tillvaron ha lovat att skona honom, och gudarna kände sig trygga. Men ett enda litet växtslag hade Frigg förbisett, eftersom hon ansåg det alltför spätt för att utgöra en fara. Vad skulle hända den dag någon fick reda på denna lilla lucka i skyddet?

Mistelns förräderi

Vid gudarnas sammankomster hade det blivit en lek att kasta vapen och föremål mot Balder, som stod oskadd mitt ibland dem. Eftersom allt hade svurit att skona honom studsade spjut och stenar verkningslöst tillbaka. För gudarna blev detta ett muntert tidsfördriv, ett synligt bevis på att deras älskade var utom all fara. Den listige Loke fick emellertid nys om att misteln aldrig hade avlagt någon ed. Han skar en pil av växten och sökte upp den blinde guden Höder, som stod utanför leken. Loke ledde hans hand och lät honom kasta, och misteln träffade Balder med full kraft. Den ljuse guden föll död till marken, och en stum förfäran spred sig bland alla närvarande. Hur skulle gudarna nu kunna hämta tillbaka den de hade älskat så högt?

Färden till dödsriket

Efter dödsfallet greps hela gudavärlden av en sorg som saknade motstycke. En av Odens söner, Hermod, red modigt ända ned till dödsriket Hel för att be om Balders återkomst. Hels härskarinna gick med på ett villkor, att allt i världen skulle gråta honom tillbaka till livet. Bud sändes ut, och snart grät allt levande och dött, människor och djur, sten och metall. Det berättas att till och med de kalla stenarna tycktes svettas tårar, så djupt gick sorgen genom hela skapelsen. Men i en grotta satt en jättekvinna vid namn Tökk som vägrade fälla en enda tår. Många menar att det i själva verket var Loke som hade gömt sig i denna skepnad. Så blev Balder kvar i Hel, men vad kunde då berättelsen peka mot bortom denna förlust?

Löftet om återkomst

Berättelsen bär på ett hopp mitt i sorgen, för enligt myten ska Balder en dag återvända. När den gamla världen gått under i Ragnarök och en ny stiger upp ur havet väntas han komma tillbaka till livet. Många har läst honom som en bild för ljuset som dör och föds på nytt, i släkt med gestalter i andra folks föreställningsvärld. Hans namn lever kvar i nordiska ortnamn och har inspirerat diktare och konstnärer genom seklerna. I nyare tid har figuren dykt upp i allt från romantikens dikt till berättelser, bildkonst och spel. Att en så gammal gud alltjämt rör vid oss säger något om kraften i just denna historia. Kanske är det längtan efter att det goda ska återvända som gör honom så svår att glömma.

Ljus förlust och hopp

Ytterst framstår Balder som mytens gestaltning av det ljusa och älskade som går förlorat men ändå bär på ett löfte om återkomst. Den som vill läsa vidare kan gå direkt till Eddan i svensk översättning och till Snorres samlade myter, gärna med en modern inledning av en nordisk religionshistoriker. Sagoböcker och uppslagsverk om asatro ger dessutom sammanhang åt de många namnen och trådarna. För den som fastnar vid berättelsens drömmar och varsel, eller vid sorgen den skildrar, kan vägledning från ett medium på telefon bli ett sätt att tänka kring egna aningar och förluster. En sådan medial rådgivning ger inga slutgiltiga svar, men den kan öppna för samtal om det som annars är svårt att sätta ord på. Kanske är det just mötet mellan gammal myt och egna frågor som håller berättelsen levande.