Enfield-poltergeisten och 1970-talets spökhus

Bland 1900-talets mest uppmärksammade paranormala fall står Enfield-poltergeisten i en klass för sig. Händelserna utspelade sig från augusti 1977 till hösten 1979 i ett radhus på 284 Green Street i nordöstra London. Familjen Hodgson bestod av modern Peggy och hennes fyra barn. De rapporterade om bankande i väggar, möbler som flyttade sig och föremål som flög genom rummen. Dottern Janet, då elva år gammal, blev fenomenets centrala figur. Hon ska enligt vittnen ha levitationerat och talat med en gubbröst som påstod sig vara den avlidne Bill Wilkins. Society for Psychical Research skickade forskarna Maurice Grosse och Guy Lyon Playfair. De arbetade med fallet under nästan två år. Playfairs bok This House is Haunted från 1980 räknas idag som standardverket. Fallet har inspirerat skräckfilmer som The Conjuring 2 och diskuteras än idag bland både forskare och skeptiker.

De första händelserna

Själva fallet Enfield-poltergeisten räknas idag till de mest dokumenterade händelserna inom brittisk paranormalt forskning. Det första rapporterade fenomenet inträffade på kvällen den 30 augusti 1977. Peggy Hodgson kallade sin granne Vic Nottingham. Hon hade hört hög bankning från övervåningen och sett en byrå flytta sig av egen kraft. Nottingham bekräftade fenomenen och vände sig till tidningen Daily Mirror. Tidningens fotograf Graham Morris kom till huset och fick själv erfara att ljud och föremål rörde sig oförklarligt. Polisen tillkallades samma vecka. Konstapeln Carolyn Heeps skrev under en utsaga om vad hon själv bevittnat. Snart spreds berättelsen från lokala medier till hela Storbritannien. Society for Psychical Research kopplades in efter några veckor. Men hur arbetade då utredarna med fallet i praktiken?

Grosse och Playfair

Utredningen leddes av Maurice Grosse och Guy Lyon Playfair från SPR och pågick från september 1977 till hösten 1979. Som paranormalt fall fick Enfield omfattande uppmärksamhet. Dokumentationen som gjordes saknar motstycke bland brittiska poltergeistfenomen. Grosse var en pensionerad uppfinnare med personligt intresse för parapsykologi efter att ha förlorat sin dotter Janet kort innan. Playfair var en erfaren forskare som tidigare arbetat med spökfall i Brasilien. De två utredarna tillbringade hundratals timmar i huset, ofta över natten, för att dokumentera fenomenen. Bandupptagningar, fotografier och vittnesutsagor samlades systematiskt. Sammanlagt fyllde materialet flera hundra timmars ljudband. Vidare insamlades hundratals fotografier och utsagor från över trettio personer. Vilka fenomen rapporterades då som mest dramatiska?

Bankning och levitation

Inom rapporterna fanns en bred uppsättning fenomen som spände från det enkla till det extrema. Bankningar och knackningar i väggar var de vanligaste och kunde pågå i timmar. Möbler rapporterades flytta sig över rummet, ibland med stor kraft. Stolar välte, lådor öppnades och stängdes, och föremål kastades genom luften. Hela familjen klagade på iskyla i rummen även när värmen var påslagen. Den mest omdiskuterade händelsen rörde Janet, som flera vittnen ska ha sett sväva ovanför sin säng. Foton från Graham Morris kamera visar henne i något som liknar levitation, även om kritiker menar att hon helt enkelt hoppade. Den hesa gubbrösten som talade genom Janet identifierade sig som Bill Wilkins. Han ska ha dött i huset år 1968 av blödning i hjärnan. En av Wilkins söner som intervjuats senare bekräftade flera detaljer i berättelsen. Hur har då skeptiker bemött dessa rapporter?

Skeptikernas invändningar

Skeptikernas argument har varit minst lika ihärdiga som troendes försvar av fallet. Forskaren Anita Gregory från SPR själv publicerade 1985 en kritisk granskning. Hon pekade på flera oegentligheter. Janet och hennes syster Margaret medgav i senare intervjuer att de fuskat med vissa fenomen. De hävdade dock att den största delen var äkta. Magikern Milbourne Christopher besökte huset 1978. Han menade att han kunde förklara det mesta som tonårsupptåg. Den brittiske parapsykologen Renaud Roeschmann har påpekat ett emotionellt problem. Utredarna var enligt honom alltför involverade för att bedöma fallet neutralt. Trots dessa invändningar har många vittnesmål svårförklarade detaljer. Föremål som flyttade sig framför poliskonstapeln Heeps är ett exempel som inte enkelt kan avfärdas. Diskussionen mellan troende och skeptiker har fortsatt i fyrtio år. Vilken plats har då fallet fått i populärkultur?

Fallet i film och tv

Populärkulturen har anammat Enfield-poltergeisten i en mängd former under decennierna. Den första dramatiska behandlingen kom 1992 i BBC-radions program Ghostwatch, som löst byggde på fallet. Filmregissören James Wan släppte 2016 The Conjuring 2 där fallet återges med betydande dramatiska friheter. Familjen Hodgson hade inte konsulterats om filmen och har distanserat sig från flera av dess inslag. Brittiska Sky Living producerade 2015 miniserien The Enfield Haunting med Timothy Spall som Maurice Grosse. Serien byggde närmare på Playfairs bok än Hollywood-filmen. Dokumentärserier på Discovery Channel och BBC har behandlat ämnet flera gånger. Podcasten Lore i sin episod från 2016 nådde miljontals lyssnare med en presentation av fallet. Boken This House is Haunted av Guy Lyon Playfair räknas fortfarande som standardverket. Hur har fallet då tagits upp i Sverige?

Svensk reception

Den svenska receptionen av Enfield-poltergeisten har vuxit successivt sedan 1980-talet. Tidskriften Sökaren publicerade redan 1982 en första översikt av fallet baserad på Playfairs bok. Författaren Sverker Sander behandlade ärendet i sin bok Spökhus och rasanden från 1995. Programmet Mysteriernas värld med Rune Pär Olofsson tog upp fallet 1998. Den svenska översättningen av Playfairs bok utkom 2019 under titeln Spökat hus i översättning av Carola Boman. Vetenskap och Folkbildning har behandlat fallet flera gånger i tidskriften Folkvett, oftast ur ett skeptiskt perspektiv. Det svenska podcastlandskapet har också uppmärksammat fallet. Mörka Mysterier och Spöklikt har båda ägnat avsnitt åt händelserna i Enfield. Författaren Clas Svahn vid Föreningen för anomalistiska studier har hänvisat till fallet i flera av sina böcker. Hur kan en intresserad svensk närma sig fallet på ett klokt sätt?

Vidare in i fallets detaljer

Att fördjupa sig i Enfield-poltergeisten kräver en balans mellan öppenhet och kritisk hållning. Guy Lyon Playfairs bok This House is Haunted i svensk översättning Spökat hus är den naturliga utgångspunkten. Sverker Sanders Spökhus och rasanden ger en bredare svensk inramning. Clas Svahns böcker erbjuder en granskande blick på den nordiska traditionen av poltergeistforskning. För ett skeptiskt perspektiv är Vetenskap och Folkbildnings tidskrift Folkvett en god källa. Originalets ljudupptagningar finns delvis tillgängliga via universitetsbibliotek genom SPR. Filmen The Conjuring 2 bör betraktas som löst inspirerad snarare än som dokumentär. Egna paranormala upplevelser eller frågor som väcks under läsningen kan ibland behöva ett personligt samtal. För sådana frågor kan ett samtal med ett medium över telefon ge stöd och perspektiv. En sådan stund kan placera enskilda intryck i ett vidare sammanhang.