Fullmåne och månförmörkelse när själen viskar

Det finns fullmånar ... och så finns det fullmånar som är en månförmörkelse.

Skillnaden känns i kroppen. En vanlig fullmåne lyser upp det som redan finns. En månförmörkelse däremot den drar undan slöjan. Den skakr om. Den viskar "Är du redo att se sanningen nu?".

En månförmörkelse inträffar när jorden ställer sig mellan solen och månen. Ljuset blockeras. Skuggan faller. Månen blir mörk, ibland djupt röd som om himlen själv blöder minnen.

Andligt symboliserar detta avslut och karmiska skiften, sanningar som inte längre kan ignoreras. Relationer som förändras, själsliga uppvaknanden och tidslinjer som stängs och nya som öppnas. Det är inte mjuk energi utan det är transformation.

Varje gång det är månförmörkelse känner jag att något gammalt inom mig dör och något nytt föds. Det kan vara en föreställning jag haft om mig själv. En relation jag hållit fast vid. En rädsla jag gömt bakom styrka.

Månförmörkelsen är ärlig. Den bryr sig inte om vår bekvämlighet.

Den frågar; var kompromissar du med din själ? Vad är du rädd för att släppa? Vem är du utan dina gamla berättelser.

Och ibland gör det ont. Men det är ett heligt ont, som när en fjäril spräcker sin kokong.

Efter månförmörkelsen känns livet ofta annorlunda. Beslut tas snabbare, relationer förändras och saningar blir tydliga. Det är som att universum trycker på en kosmisk resetknapp. Och om du känner dig trött, känslosam eller drömsk,  vet du att det är naturligt. Själen omkalibrerar.

Till dig som läser detta.

Om du upplever att något faller bortur ditt liv just nu, lita på processen. Förmörkelser tar inte bort något som är menat att stanna. Det tar bort det som hindrar din utveckling. ibland är inte mörkret ett slut. Det är en passage.

Och när månen åter träder fram i ljuset igen, är du inte densamma.