Min svaga sida.

Vi har väl alla våra svagheter och “ små” fel. Det värsta för/hos mig är väl “ åldersnojan”. Samtidigt är det bekvämt att skylla på, att man ju blir äldre, när något inte lyckas. Det halmstrået griper jag allt som oftast nu för tiden. I lördags morse skulle jag och några vänner ut och rida i gryningen. Vi gick och hämtade hästarna på betet, lade på träns och skulle hoppa upp. Det var då det hände! PERSONLIG KATASTROF!

Vad hände? Jag kom inte upp på hästen. Älskar att rida barbacka, gör det så ofta jag har tillfälle! Hur många gånger har jag inte sagt till någon “ Men kära du, det är bara att ta ordentlig avstamp och hoppa upp”. Hehe, så nu stod jag där och kände mig fånig. Avböjde hjälp, letade efter en hög sten för att komma upp och sa att ja, ja det är inte lätt att bli äldre.

Möttes av gapskratt från “ elaka” vänner som sa, att lite mer träning skulle hjälpa. Till slut var jag tvungen ge mig och ge dem rätt – finns saker som inte absolut beror på att man blir äldre och som man kan göra något åt. Så nu ska det tränas varje dag – utöka löpningen och lägga in lite kraft- och styrketräning för benen. Yoga är perfekt för att träna in balansen och starka armar har jag dessutom från yogapassen.

Nu behövs därtill styrkan i framför allt benen. Har litat på mina 10 000 steg om dagen, men det räcker inte, verkar det som. Den här gången får jag nog använda tankens kraft plus Attraktionslagen, för att ge positiv energi till min egen vilja. Yoga är underbart, men styrketräning naja – och det ska bli wow!

Envis är jag iallafall, så nu ska jag snart komma upp på hästen med ett skutt igen. Och säga till åldersnojan, att den får vänta ett par år till! Det sägs ju, att man är så gammal som man känner sig!

Med ljus, kärlek och tankens kraft – från Laura.