Det är Freja, Gudinnan från den nordiska mytologin som reser över himlavalvet i sin vagn, dragen av två stora, svarta katte Tovner och Hogne. Hon kan förutsäga framtiden och är den som lärde Oden spådomskonsten. Fredagen, kärlekens dag, sägs ha fått sitt namn av henne, andra påstår, att det är Frigg som gett fredagen namnet, men de båda sägs ofta vara en och samma person. Förutom att vara skönhetens gudinna, var Freja också de stridbara valkyriornas ledare. I bland annat Frankrike förknippas fredagen med den romerska gudinnan Venus, som även hon ibland sägs vara Freja. Här i Norden är fredag iallafall dagen, som styrs av planeten Venus, där är inga tvivel.
Frejas äldsta rike var Fensalar, som fanns i underjorden i dyn på botten av sjöar. Dessa kallades “ kärringsjöar” och var offerplatser – många är nu mossar, där framför allt grodor övervintrar i bottenslammet. Grodorna ansågs tidigare vara ett heligt djur, med anknytning till gudinnan och fruktbarheten. När kristendomen kom tyckte man att grodan var häxornas medhjälpare. Men, men… i gamla böcker också en utklädd lyckobringare. Ni vet ju, pussa grodan så kommer prinsen, hehe.
Katterna, Frejas absoluta älsklingsdjur, var även de fruktbarhetssymboler, som kyrkan stämplade som djävulens anhang. Men kyrkan fick “ krypa till korset”, för under medeltiden blev råttinvasion på grund av kattbrist. Katterna blev älskade igen! Tack o lov för det.
Den vackraste av alla gudinnor ska hon ha varit, Freja. Bästa spådamen dessutom. Med Freja hade kvinnorna i förkristen tid en stark kvinna som förebild, men den bilden ändrades när kristendomen kom. Rädslan för de starka gudinnorna blev för stor, så på 1600-talet utbreddes häxanklagelserna, särskilt på platser där gudinnorna hedrats mest. Häxprocesserna i Härnösand och i Torsåker, som skedde på 1670-talet ska ha varit de värsta och blodigaste i Sverige.
Freja knyts i folktron till solen, månen och elden – när det var som mörkast här uppe i Norden, tände man stora eldar utomhus och ljus i hemmen för att locka Freja tillbaka. Detta ska vara den riktiga bakgrunden till vårt Lussefirande sägs det.
Med ljus och kärlek från Laura
"Jag skriver för att göra det osynliga tydligare."
Jag skriver om hur man kan tolka det som sker i vardagen, om inre rörelser som ofta passerar obemärkta och om hur man kan hitta riktning när mycket känns oklart. Mina texter bygger på erfarenhet, intuition och en vilja att hjälpa dig se sammanhang på ett enklare sätt.
_260526110510.jpg)
