Nätterna har ju nästan “ tagit slut” – så för att få ett “ bra ljus” för spåkulan, travade jag ut i skogen vid 02-tiden med kristallkulan under armen. Ljuset var magiskt – allt regn försvunnet och där stod månen i all sin prakt omgiven av stjärnor på himlavalvet. Som att promenera i en förtrollad värld. Särskilt när jag kom fram till min lilla insjö mitt i skogen kändes magin perfekt.
Nu kan jag också skryta med årets första simtur… och det under en magisk, fortfarande nästan full måne på en stjärnbeströdd lila himmel. Glömde till och med bort kylan, men var glad att jag hade gjort upp en liten eld för spådom innan jag “ hoppade” ner i vattnet. Väl uppe igen värmde elden dessutom skönt och inbyltad i badrock, packade jag ut spåkulan ur ryggsäcken – den stora i bergkristall som är bäst. Har ju min speciella plats med avsågade stubbar som bord å stol. Kändes som om magin inte hade några gränser och Universum var helöppet! Så vad sa/visade nu kulan?
Tittade helt fascinerad på något som såg ut som ängel med gnistrande lila ljusreflexer, som speglade sig i vattnet. Kanske torsdagens turängel Razael, som dröjt sig kvar sedan igår. Men idag har vi fredag – med planeten Venus som håller sin hand över kärlek och pengar, ärkeängeln Uriel “ Flamman från Gud” med visdom, ljus och sanning och fornnordiska gudinnan Freja som fått ge dagen sitt namn. En stark gudinna för spådom, kärlek och strid, som hjälper oss lösa problem. Allt jag såg i kulan tydde på en poitiv kommande helg utan orosmåln. Stigande glädje under en värmande sol.
Med ljus och kärlek önskar jag en dag full med glädje
"Jag skriver för att göra det osynliga tydligare."
Jag skriver om hur man kan tolka det som sker i vardagen, om inre rörelser som ofta passerar obemärkta och om hur man kan hitta riktning när mycket känns oklart. Mina texter bygger på erfarenhet, intuition och en vilja att hjälpa dig se sammanhang på ett enklare sätt.
