För länge sen….

Minns hur min mormor berättade om sin barndom. Kom stt tänka på allt, när jag såg bilden på flickan – så lik min mormor som ung, så som jag sett henne på gamla foton i svartvitt. Hur hon från sin mor fick lära sig mycket om spådom och hur gärna hon ville ge det vidare till mig. Först mycket senare fick jag veta att min mor också var synsk, men att hon inte hade så stor lust att ge allt hon lärt sig vidare. Hon sa en gång, att man lever lugnare om man inte vet. Men det mediala och klarseendet gör sig påmint, det blir något man lever med och lär sig hantera. Det är inget val och något man bara kan koppla bort.

Tvärtom tycker jag, att man ska välkomna sina gåvor och använda dem på bästa sätt! Vi föds nog alla med vissa mediala gåvor, mer eller mindre. Ungefär som att någon är musikalisk, medan andra knappt lär sig klinka på ett piano. Alla kan inte bli sångare, författare eller forskare. Börja meditera om du vill veta om du har mediala gåvor, känn efter, dröm och fantisera. Läs om tarot, kristaller, pendel och runor, örternas magi och naturligtvis änglar – det finns mycket skrivet. Då känner du själv om det är något som slumrar inombords.

Vad du inte ska göra, är att börja med ritualer eller mantran och rabbla spell som du inte förstår. Du kan det bli helt fel. Ungefär som när jag levde ett drygt år i Singapore och tänkte passa på att lära mig kinesiska [mandarin]. Trodde det skulle bli lätt eftersom jag utan svårighet talar flera andra språk. Men icke, antingen skrattade folk eller skakade på huvudet. Kinesiskan är ett vackert, nästan musikaliskt språk, där ett ord kan betyda olika saker, beroende om man går upp eller ner med tonfallet – jag gav upp, hehe. Vad jag aldrig gett upp är att utveckla min medialitet och mitt klarseende. Följer fortfarande min visa farmors råd.

Med magiska moment, ljus och kärlek