När månen inte syns, känns en dans under stjärnorna det rätta. I tanken med någon vi uppskattar, med kärleken eller bara vi och stjärnorna. Stjärnor och lycka hör ihop, så känns det och under en djupt blå eller nästan lila himmel är det dessutom otroligt vackert och inbjudande att dansa medan stjärnorna gnistrar.
Det var farmor som lärde mig dansa under nymånen eller mörkmånen, när stjärnorna lyste klart. Gärna till svag musik av klangskålar eller shamantrummor. En glädjedans till lyckan i livet. Hon var en underbar, optimistisk kvinna som på något vis alltid lyckades hitta små guldkorn av glädje och hopp, oavsett fasen i livet. Genom toppar och dalar samma lyskraft. Något som jag försöker anamma och föra vidare.
Inte bara att önska, hoppas och tro utan istället vara övertygade om att det blir så som vi önskar. Händer det någon gång att det inte blir som vi vill, då ska vi inte gräma oss utan genast gå vidare, tänka att det inte var menat och att vi har bättre tur nästa gång. Det är hur vi sänder positiva energier. Glöm heller aldrig leendets kraft, det är få som kan motstå en leende människa.
Med kärlek till livet och mycket glädje!
"Jag skriver för att göra det osynliga tydligare."
Jag skriver om hur man kan tolka det som sker i vardagen, om inre rörelser som ofta passerar obemärkta och om hur man kan hitta riktning när mycket känns oklart. Mina texter bygger på erfarenhet, intuition och en vilja att hjälpa dig se sammanhang på ett enklare sätt.
