De är många de vintriga örterna, för i kylan behövs de. Redan på farstukvisten hänger den – örtakransen som doftar välkomnande och härligt. Brukar göra min av enris och fuska in både rosmarin och timjan för både doftens och symbolikens skull. En står ju för det heliga tretalet pga barrens placering och kanske därför den bästa på att hålla dåliga energier borta. Rosmarin har vi för tur, skydd, minne och kärlek.
Timjan förstärker besvärjelser, attraherar rikedom och skyddar mot all negativ energi. Värmens symbol – ingefära får heller inte fattas någonstans – en magisk ört som ger tur och ökar vår energi. Kanske inte för farstukransen, men torkd och riven i rökelse perfekt. Förutom enriskransen passar också en krans av granris, blandad med lingonris och pyntad med stjärnanis och några små grankottar för ytterdörren. I alla mina kransar smugglar jag in lite torkad gråbo för andlighet och medial förmåga.
En nypa gråbo brukar också hamna i mitt örtate. Vintertid döljs den lite bittra smaken av vinterns saffran, kanel, kardemumma och stjärnanis som sommartid inte brukar finnas i mitt te. I kylan brukar jag experimentera med lite olika örter och kryddor. Te med rivet apelsinskal, saffran och kanel kan smaka fantastiskt och ger harmoni. Det gäller att testa sig fram.
Med örtate och tända ljus i vintermörkret!
"Jag skriver för att göra det osynliga tydligare."
Jag skriver om hur man kan tolka det som sker i vardagen, om inre rörelser som ofta passerar obemärkta och om hur man kan hitta riktning när mycket känns oklart. Mina texter bygger på erfarenhet, intuition och en vilja att hjälpa dig se sammanhang på ett enklare sätt.
