Skaparen Melu

I b'laan-folkets mytologi på ön Mindanao i södra Filippinerna intar den högste skaparen Melu en sällsam och fascinerande roll i tillvarons ursprung. Melu beskrivs som en kolossal jätte med ren, gyllene hy och en tandrad av skimrande guld som lyste upp kosmos. Han levde i ett tillstånd av absolut renlighet högt ovanför molnen och ägnade en stor del av sin eviga tillvaro åt att noggrant gnugga och tvätta sin väldiga kropp för att hålla den fulländad och skinande.

Ur denna ständiga reningsprocess föddes allt som finns på jorden. Det damm, den döda hud och den smuts som gnuggades bort från jättens gestalt föll ner från himlen och samlades i ett tjockt lager. När Melu såg denna massa bestämde han sig för att forma den till fast mark, berg och dalar, vilket lade grunden till människornas jordiska hemvist.

Tillvarons fysiska fundament härstammade därmed inte ur tomma intet, utan direkt ur skaparens egen substans och reningsakt. När marken väl var beredd använde Melu samma gyllene jord och hudflagor för att knåda fram de allra första människorna till sin egen avbild. Genom denna intima skapelsehandling knöts människan oupplösligt till både skaparen och jorden under hennes fötter. B'laan-folkets uråldriga legend bär på en poetisk insikt om att det som tycks förbrukat eller bortstött kan rymma fröet till nytt liv, där gudomlig renhet och jordisk materia förenas i ett heligt ursprung.

Allt Gott!