Lakotafolkets heliga puls

Lakota- och dakotafolken bär på ett djupt andligt arv som är oupplösligt förenat med ceremoniell rörelse, röst och rytm. Som banbrytare för den monumentala Soldansen och den historiskt betydelsefulla Andedansen har de format traditioner där musiken fungerar som en direkt kanal till det gudomliga. I centrum för deras världsbild står en intensiv strävan efter kontakt med Den Store Anden, Wakan Tanka, en förbindelse som söks genom hängivenhet, gemensam bön och fysisk hängivelse.

Deras andliga utövning vilar på en intensiv och djupt kroppslig gemenskap kring trumman. När sångarna samlas kring den stora ceremoniella trumman skapas en massiv ljudvåg där dova, dundrande slag förenas med kraftfulla, höga vokaliseringar. Rytmen hålls med en obeveklig precision som är avsedd att försätta dansare och deltagare i ett tranceliknande tillstånd.

Denna musikaliska hypnos dämpar det vardagliga jaget och öppnar sinnet för visioner, förfädernas närvaro och helande kraft. Under Soldansen binds den monotona rytmen samman med fasta och kroppsliga uppoffringar för stammens överlevnad och kosmiska förnyelse. Under det sena 1800-talets Andedans blev samma hypnotiska cirkelrörelse och sång ett rop på kulturell återfödelse och hopp i en tid av djup kris. För lakota och dakota är trumman och rösten inte yttre prydnader, utan ett levande instrument för transcendens. Genom trummans puls och sångens kraft lyfts den mänskliga själen rakt in i det heligas mitt.

Allt Gott!