Bambuns gåva

Bland Filippinernas mest spridda och älskade skapelsemyter, med rötter i både Luzon och Visayas, intar berättelsen om bambun en central plats i förklaringen till människans ursprung. I tidernas begynnelse fanns varken städer, vägar eller människor på jorden, utan endast himlavalvet, det vidsträckta havet och en ensam urtida fågel, känd som Manaul, som flög rastlöst mellan himmel och vatten. Efter att ha skapat de första öarna genom att få himlen och havet att strida mot varandra, landade den trötta fågeln på en strandkant för att vila. Där fågeln slog sig ner upptäckte den en ovanligt kraftig och reslig bambustam som guppade i vattenbrynet och stötte emot dess klor.

Irriterad av rörelsen, men driven av en plötslig nyfikenhet då ett svagt bultande hördes inifrån stammen, började fågeln hacka hårt mot den hårda ytan. Med ett skarpt knak klövs den massiva stjälken itu och öppnade sig mot världen. Ur den ena halvan klev den förste mannen fram, Malakas, vars namn betyder den starke. Under den andra halvan steg den första kvinnan ut, Maganda, vars namn betyder den vackra. Tillsammans tog Malakas och Maganda sina första andetag under den filippinska himlen och lade grunden till hela människosläktet.

Myten förmedlar en djupt harmonisk syn på människans väsen: styrka och skönhet föds ur samma stam och är oskiljaktiga motpoler som kompletterar varandra. Genom att låta livet spira ur bambun – en växt känd för sin böjlighet och tålighet – förankrade de forntida filippinierna sin egen identitet i naturens okuvliga livskraft.

Allt Gott!