Kalla väderstrecken och cirkelns fyra portar

Inom modern häxlära och Wicca räknas kallandet av väderstrecken till de mest grundläggande rituella momenten. Övningen utförs som regel innan ett ceremoniellt cirkelarbete för att etablera helig rymd. Utövaren vänder sig mot vart och ett av de fyra väderstrecken och åkallar det element som hör dit. Norr förknippas oftast med jord, öster med luft, söder med eld och väster med vatten. Vid varje vändning ritas ett pentagram i luften antingen invokerande eller utdrivande. Bruket har sina rötter i renässansens enochianska magi genom John Dee och Edward Kelley på 1580-talet. Det vidareutvecklades av Hermetic Order of the Golden Dawn i London 1888. Gerald Gardner förde sedan över tekniken till Wicca-rörelsen i mitten av 1900-talet. Doreen Valiente förfinade ceremonin under 1960-talet med en mer poetisk form. På svensk mark förvaltas bruket av Wicca-cirklar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Grundtanken i ritualen

Själva ritualens grundtanke vilar på en strukturerad åkallan av fyra element och deras väsen. Inom modern häxkonst tillhör det till de allra mest centrala momenten vid cirkelarbete. Utövaren börjar i de flesta traditioner vid det östra väderstrecket. Där åkallas luftelementet och dess väktarväsen att vakta cirkelns östra port. Sedan vänder utövaren sig medsols mot söder, väster och slutligen norr. Vid varje vändning utförs en bestämd serie av handgrepp och uttalas en åkallansformel. Pentagrammet ritas i luften med dolk eller pekfinger. Riktningen för pentagrammets streck avgör om åkallan är invokerande eller utdrivande. Den invokerande formen drar in elementets kraft i cirkeln. Den utdrivande formen sänder iväg ovälkomna influenser från cirkeln. Hela ceremonin tar mellan fem och tio minuter beroende på utförande. Men hur uppstod då detta bestämda mönster historiskt sett?

Dee, Kelley och Golden Dawn

Bakgrunden till väderstreckens kallande sträcker sig tillbaka till elisabetansk renässansmagi. Klassisk häxkonst i modern form hämtar här mycket direkt från John Dees och Edward Kelleys arbeten under 1580-talet. Dee var hovastronom och kartograf hos drottning Elisabet den första. Hans samarbete med mediet Kelley resulterade i det så kallade enochianska systemet. Systemet beskriver fyra stora vakttorn i universums fyra hörn. Dessa vakttorn bevakas av änglar och andra väsen som kan åkallas vid behov. Manuskripten förvaras idag vid British Library och Bodleian Library i Oxford. Två sekler senare tog Hermetic Order of the Golden Dawn upp materialet 1888 i London. Samuel MacGregor Mathers, William Wynn Westcott och William Robert Woodman systematiserade ceremonin. De gjorde den till ett fast inslag i orderns gradritualer. Vilka är då de centrala elementen och deras väderstreck?

Element och väderstreck

Sambandet mellan element och väderstreck följer ett återkommande mönster i moderna traditioner. Norr förknippas med jord, stabilitet och kropp. Färgen är grön eller svart och tiden räknas till midnatt och vintern. Öster står för luft, intellekt och nya begynnelser. Färgen är gul eller blå och tiden räknas till gryning och våren. Söder representerar eld, passion och vilja. Färgen är röd eller orange och tiden räknas till middag och sommaren. Väster motsvarar vatten, känslor och intuition. Färgen är blå eller havsgrön och tiden räknas till skymning och hösten. Vissa traditioner inom traditionell brittisk häxlära byter plats mellan luft och eld. Robert Cochrane och hans krets föredrog östern för eld och söder för luft. Centrum i cirkeln räknas som femte element ande eller akasha. Detta är platsen där utövaren själv står under ceremonin. Hur ser då ritualens utförande ut i praktiken?

Ritualens utförande

I praktiken börjar ritualen vanligen med en rening av cirkelns område. Salt och vatten används för att rena marken. Rökelse eller saltkristaller läggs ut vid de fyra väderstrecken. Utövaren ställer sig sedan i centrum och vänder sig först mot öster. En dolk eller athame lyfts upp och pentagrammet ritas i luften. Åkallansformeln uttalas högt eller tyst. En vanlig formulering är att hälsa luftens väktarväsen och bjuda in dem som vakter av portens öst. Sedan vandrar utövaren medsols till söder och upprepar handlingen för eld. Därefter följer väster för vatten och slutligen norr för jord. Hela vandringen sker alltid medsols, alltså i deosil-riktning. Vid ritualens slut vandras motsols, widdershins, för att avskeda väsenden i omvänd ordning. Avskedet sker med samma pentagram men ritat i utdrivande riktning. Hur har då Wicca-rörelsen utformat denna ritual specifikt?

Wicca och dess varianter

Wicca-rörelsens utformning av väderstreckskallandet bygger till stor del på Gerald Gardners arbete från 1950-talet. Gardner publicerade 1954 sin bok Witchcraft Today som beskriver de grundläggande ritualerna. Doreen Valiente reviderade flera av formlerna med mer poetisk klang under 1960-talet. Hennes Charge of the Goddess används idag vid de flesta Wicca-cirklar. Inom Alexandrian Wicca från Alex Sanders har formlerna ytterligare smyckats med ceremoniella moment. Reclaiming-traditionen från Starhawk i San Francisco på 1980-talet betonar feminin energi och improvisation. Solitary Wicca är den ensamutövandes form och förenklar ofta ceremonin. Scott Cunninghams bok Wicca för den ensamme utövaren från 1988 har spritt denna form. Eclectic Wicca tillåter utövaren att blanda element från olika traditioner. Etiska regler styr också ritualen genom Wiccans Rede. Hur ser traditionen ut i Sverige idag?

Sverige och Norden

Den svenska scenen för väderstreckens kallande har vuxit stadigt sedan 1990-talet. Pagan Federation Sverige bildades 1996 och har sedan dess samlat utövare av Wicca och relaterade traditioner. Wicca-cirklar finns idag aktiva i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Författaren Eleonora Toivonens Wicca från 2003 räknas som det första svenska standardverket. Mikael W. Gejels Skogsalmanackan från 2017 ger en svenskanpassad version av elementarbete. Föreningen Norrön Sed har anammat liknande ritualer men med nordiska gudar och väsen. Inom nordisk hednatro åkallas Tyr i öst, Tor i söder, Njord i väster och Frej i norr. Folkuniversitetet och Studiefrämjandet anordnar emellanåt grundkurser i ceremoniell magi. Den svenska scenen domineras dock av eklektiska utövare som blandar element från flera traditioner. Hur kan en intresserad själv lära sig denna ritual?

Vägar in i cirkelarbetet

Att lära sig kalla väderstrecken kräver först en grundlig läsning av ritualens bakgrund. Eleonora Toivonens Wicca från 2003 är den naturliga svenska ingången till området. För djupare studier rekommenderas Doreen Valientes Witchcraft for Tomorrow i översättning. Starhawks The Spiral Dance från 1979 finns på svenska som Spiraldansen. Mikael W. Gejels Skogsalmanackan ger en nordiskt anpassad version. Pagan Federation Sverige tar emot intresserade och anordnar nybörjarcirklar. Tobias Churton har skrivit historiska översikter av enochiansk magi. Ritualen bör först utföras i en lugn miljö hemma innan den prövas i grupp. Frågor kring egna upplevelser och inre vägledning kan väckas under utövandet. För sådana stunder kan ett samtal med en synsk vägledare över telefon ge personlig spegling. En sådan stund kan placera enskilda intryck i ett vidare sammanhang.