Zohar och den judiska mystikens huvudverk

Inom den judiska mystikens skrifter intar Zohar en alldeles särskild plats. Verket framträdde i Spanien mot slutet av 1200-talet. Det tillskrevs den tannaitiske mästaren Shimon bar Yochai från det andra århundradet. Modern textforskning pekar dock mot Moses de León som dess egentlige upphovsman. Boken är skriven på en arameisk dialekt och består av en lång rad mystiska kommentarer till Toran. Här diskuteras Guds tio sefirot, själens vandring genom världarna och bokstävernas dolda kraft. Zohar trycktes i Mantua och Cremona på 1550-talet. Sedan dess har boken präglat judisk fromhet i östra Europa, Nordafrika och Mellanöstern. På senare år har också svenska läsare börjat upptäcka detta säregna verk. Det erbjuder en värld lika gammal som ny för var tid som möter den.

Bokens namn och form

Själva titeln Zohar betyder glans eller utstrålning på arameiska och anspelar på en vers ur Daniels bok. Verket räknas till världslitteraturens mest inflytelserika texter på området. Inom religiös esoterism utgör boken grundvalen för all senare kabbala. Formellt är den en kommentar till Mose fem böcker, men sprider sig långt utanför detta ramverk. Långa partier ägnas åt själens öden efter döden, åt änglar och demoner och åt Guds inre liv. Berättelsen följer Shimon bar Yochai och hans krets av lärjungar på vandringar genom Galileen. Mästaren förklarar för sina elever Torans dolda mening medan de rör sig från by till by. Denna ramberättelse ger verket en levande karaktär, långt från en torr lärobok. Men hur uppstod egentligen denna märkvärdiga skrift och vem skrev den.

Frågan om författaren

Frågan om Zohars upphov tillhör de mest omdiskuterade inom forskningen kring judisk tradition. Boken är ett huvudverk av esoterism och har dragit många textkritiker till sig. Traditionen tillskriver verket Shimon bar Yochai, en rabbin som enligt Talmud levde under romersk förföljelse på 100-talet. Enligt legenden gömde han sig i en grotta i tretton år och mottog där himmelska uppenbarelser. Den moderne forskaren Gershom Scholem visade dock på 1930-talet att språket pekar mot ett senare ursprung. Hans analys placerar tillkomsten i Kastilien runt år 1280. Den spanske rabbinen Moses de León spred handskrifter av verket bland sina samtida. Hans änka skall enligt en omtalad anekdot ha medgett att maken själv författat texten. Inom traditionella kretsar är denna fråga fortfarande omstridd. Vad rymmer då detta omfattande verk i sina sidor.

Lärans inre värld

Centralt i Zohars läror står de tio sefirot, gudomliga utstrålningar genom vilka Skaparen verkar i världen. Dessa bär namn som Keter, Hochma, Bina och Tiferet och bildar tillsammans ett mönster som kallas livets träd. Varje sefira motsvarar en aspekt av det gudomliga och en sida av människans själ. Boken behandlar också Sitra Achra, den andra sidan, som rymmer de mörka krafterna och deras roll i tillvaron. Själsläran skiljer mellan tre nivåer som heter nefesh, ruach och neshama. Var och en av dessa har sitt eget uppdrag i människan. Begreppet shechina, Guds kvinnliga närvaro, får en framträdande plats. Denna närvaro beskrivs som varande i exil tillsammans med folket. Bokstävernas hemligheter och Guds namn tillhör de mest svårtillgängliga partierna. Hur har då detta tankegods spridits och tagits emot genom historien.

Spridning genom seklerna

Receptionshistorien är minst lika fascinerande som verket självt. Under 1500-talet samlades en krets kabbalister i Safed i norra Galileen kring rabbinen Isaac Luria. Hans tolkning av Zohar kom att kallas den lurianska kabbalan och spreds snart till Polen, Marocko och Jemen. På 1600-talet utlöste rörelsen kring den falske messias Sabbatai Zvi en kris som skakade hela det judiska samhället. Anhängarna byggde sina förväntningar på Zohars dunkla profetior om frälsningens timme. Den chassidiska rörelsen i Östeuropa under 1700-talet, grundad av Baal Shem Tov, gav verket en ny folklig dräkt. På 1900-talet återinträdde Zohar på den akademiska scenen genom Gershom Scholems banbrytande forskning. I vilka former lever sedan studiet av verket vidare i vår tid.

Studiet i vår tid

I dagens värld studeras Zohar av en bredare krets än någonsin tidigare. Inom ortodox judendom läses verket flitigt i yeshivot där lurianska traditioner odlas. Den så kallade Kabbalah Centre grundades i Los Angeles på 1980-talet. Rörelsen har spridit en populariserad form långt utanför judiska sammanhang. Många kritiker har dock invänt mot denna förenkling. De menar att den lösgör texten från dess religiösa rot. Daniel Matt vid Stanford har översatt verket till engelska i en monumental utgåva i tolv band. På svenska finns en mindre antologi översatt och kommenterad av Karl-Johan Illman. Många läsare närmar sig idag boken via meditationspraktik snarare än textstudium. Vissa möter sefirotträdet genom övningar inspirerade av Aryeh Kaplan. Vad har då Zohar att erbjuda en samtida nordisk läsare som söker djup."

Möte med en svensk läsare

För en svensk läsare som närmar sig Zohar utan tidigare bakgrund kan boken framstå som främmande. Språket är arameiskt, bilderna är drömlika och resonemangen följer ingen västerländsk filosofisk mall. Trots detta har verket något att säga också utanför sin ursprungliga kontext. Tankarna om att verkligheten är genomdragen av dolda samband påminner om det som många nutidsmänniskor söker. Idén om att människan deltar i en kosmisk rörelse genom sina handlingar känns igen från andra mystiska traditioner. Den svenska religionshistorikern Susanne Olsson har skrivit om judisk mystik i tillgänglig form. Hennes texter ger en god ingång för den som vill veta mer utan att kasta sig direkt i originalet. Den som vågar sig in i Zohars värld möter en bok som tål att läsas långsamt. Hur kan då intresserade gå vidare med ämnet på ett klokt sätt.

Vidare studium av kabbalan

Den som vill fördjupa sig i Zohar behöver närma sig verket med tålamod och en känsla för dess religiösa kontext. Goda ingångar finns i Karl-Johan Illmans översättning från Symposion, samt i Susanne Olssons böcker om judisk tradition. Gershom Scholems Major Trends in Jewish Mysticism finns även i svensk översättning och utgör ett klassiskt verk på området. Folkuniversitetet och Paideia, det judiska studieförbundet i Stockholm, anordnar då och då kurser där kabbalan behandlas. Mystiska upplevelser, drömmar eller andliga frågor kan dyka upp under läsningen. För ett mer personligt samtal om sådana intryck kan en stund med en synsk vägledare över telefon ge ett kompletterande spår. Sådan vägledning ersätter inte studiet, men kan placera enskilda intryck i ett vidare sammanhang. Det förenar gammal mystik med ett tillgängligt nutida sätt att samtala om det inre.