Genomskinliga huvudformer av kvarts som påstås komma från forntida Mexiko men ofta visat sig vara förfalskningar
Inom samtida esoterisk tradition räknas kristallskallarna till de mest omdiskuterade kultföremålen. Det rör sig om människohuvudformade skulpturer skurna ur klar bergkristall eller annan kvartsvariant. De har sedan slutet av 1800-talet förknippats med förkolumbiansk konst från Mexiko och Centralamerika. Mest känd är Mitchell-Hedges-skallen som påstods ha hittats 1924 i Belize. British Museum, Smithsonian och Musée du Quai Branly har var sin liknande skalle. Vetenskapliga undersökningar med elektronmikroskop sedan 1996 har avslöjat moderna verktygsspår. Jane Walsh vid Smithsonian och Margaret Sax vid British Museum publicerade 2008 sina studier i Journal of Archaeological Science. Forskningen pekar på europeiskt ursprung under 1800-talets senare hälft. Den franske antikvariken Eugène Boban anses ha levererat flera av exemplaren. Inom nyandlig rörelse har skallarna fortsatt en framträdande roll.
Själva fenomenet kristallskallar har en lika märklig historia som de skulpturer det handlar om. Inom modern esoterism intar dessa föremål en plats vid sidan av oraklen i Delfi och pyramiderna i Egypten. Skallarna är skurna ur bergkristall, alltså klar kvarts, eller liknande hårda mineraler. Storleken varierar från små fickskallar till exemplar i naturlig människostorlek. Tekniken kräver lång tid och skicklighet eftersom kvarts har hårdhetsgrad sju på Mohs skala. Endast diamantverktyg eller långsam slipning med sand kan forma kvarts på meningsfullt sätt. Skallarnas anatomi är ibland korrekt och ibland skiljer sig från verklig människoanatomi. De mest berömda exemplaren har varit centrum för debatt sedan 1960-talet. Vissa anses ha övernaturliga egenskaper enligt utövare av andliga discipliner. Andra ses som rena förfalskningar från 1800-tal. Men hur uppstod då denna tradition historiskt?
Bakgrunden till kristallskallarnas tradition sträcker sig till sent 1800-tals europeiska antikvitetshandel. Klassisk esoterism i Paris och London erbjöd då en växande marknad för exotiska föremål. Den franske antikvariken Eugène Boban verkade i Mexico City och Paris från 1860 till 1908. Han sålde påstådda förkolumbianska skatter till stora museer världen över. På världsutställningen i Paris 1878 visade Boban en första kristallskalle. British Museum förvärvade sin skalle 1897 genom auktionsfirman Tiffany and Company i New York. Den franska skallen donerades till Trocadéro-museet 1878 av Boban själv. Smithsonian fick sin anonymt donerad 1992 med en post-it där det stod gjord i Mexiko. Den mest dramatiska historian gäller Mitchell-Hedges-skallen som påstås upptäckt 1924 i Belize. F.A. Mitchell-Hedges var en brittisk äventyrare och påstådd amatörarkeolog. Vilka är då de mest kända kristallskallarna?
De mest kända kristallskallarna räknas idag till en handfull berömda exemplar. Mitchell-Hedges-skallen är förmodligen mest känd genom populärkulturen. Den är skuren ur en enda klump bergkristall och har en separat avtagbar käke. Storleken är omkring sjutton centimeter hög och vikten över fem kilo. Den uppvisar en remarkabel optisk kvalitet med ljusledande egenskaper. British Museum-skallen är något större och saknar avtagbar käke. Dess yta visar fint slipade ridser som anses tyda på modern tillverkningsteknik. Paris-skallen vid Musée du Quai Branly visar liknande tekniska spår. Smithsonian-skallen är den största och väger omkring tio kilo. Den är inte fullt så tekniskt fulländad och visar tydliga moderna slipsmärken. Andra kända exemplar inkluderar Max-skallen i Houston, Texas. ET-skallen i Joshua Tree, Kalifornien, har också en stor anhängarskara. Hur har då vetenskapen behandlat dessa föremål?
Vetenskapen har behandlat kristallskallarna med växande precision sedan 1960-talet. Den första moderna analysen utfördes av Frank Dorland 1964 på Mitchell-Hedges-skallen. Dorland kunde inte hitta tydliga moderna verktygsspår men hans utrustning var begränsad. Hewlett-Packard analyserade samma skalle 1970 med polariserat ljus. Resultaten antydde inga moderna verktyg men metoden saknade upplösning. Genombrottet kom 1996 när Jane Walsh vid Smithsonian initierade systematisk forskning. Hon samarbetade med Margaret Sax vid British Museum och Andrew Middleton. Tillsammans använde de elektronmikroskop med stor förstoringsförmåga. Resultaten publicerades 2008 i Journal of Archaeological Science. Mikroskopin visade entydigt cirkulära slipspår från snabbroterande verktyg. Sådana verktyg fanns inte i förkolumbianska Mexiko utan utvecklades först i 1800-talets Europa. Hur har då anhängare reagerat?
Anhängare av kristallskallarnas övernaturliga betydelse har reagerat olika på vetenskapens slutsatser. Vissa har accepterat att de kända exemplaren är 1800-talsverk men hävdar att äkta antika skallar finns. Andra håller fast vid den ursprungliga teorin om förkolumbiansk produktion trots motbevis. Den nyandliga rörelsen har anammat skallarna oavsett deras ursprung. Inom Wicca, New Age och olika shamanska kretsar används de som meditationsföremål. Tanken om Tretton Kristallskallar är central i den nyandliga rörelsen. Enligt legenden ska tretton skallar tillsammans avslöja universella sanningar när de samlas. Mayatraditionens äkthet hävdas av nyandliga företrädare som Hunbatz Men i Mexiko. Anna Mitchell-Hedges turnerade med sin skalle som föredragshållare till sin död 2007. Hennes berättelse om upptäckten har vederlagts av flera arkeologer. Hur har då fenomenet behandlats i Sverige?
Den svenska scenen för kristallskallar har funnits sedan 1980-talet men i mindre skala än internationellt. Etnografiska museet i Stockholm har inte haft någon egen kristallskalle i samlingarna. Forskningen vid svenska universitet har varit begränsad inom området. Författaren Bertil Falk har behandlat kristallskallar i flera artiklar om paranormala fenomen. Föreningen UFO-Sverige har översatt amerikanska och brittiska rapporter sedan 1985. Inom svensk Wicca och nyandlig rörelse har skallarna använts vid ceremonier och meditation. Specialbutiker som Vattumannen i Stockholm säljer mindre kristallskallar. Tidskriften Sökaren har publicerat material från utländska källor sedan 1990-talet. Vetenskap och Folkbildning har kritiskt granskat påståenden om kristallskallarnas egenskaper. Patrik Lindenfors har skrivit kortare artiklar i ämnet för Folkvett. Hur kan en intresserad själv närma sig ämnet?
Att närma sig kristallskallarna kräver både öppenhet och kritisk granskning av forskningsläget. Jane Walsh och Margaret Sax artikel från 2008 finns via universitetsbibliotek. Norman Hammonds artiklar i Antiquity ger arkeologisk bakgrund. Filmen Mystery of the Crystal Skulls från 2008 på BBC ger en bredare introduktion. Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull från 2008 är fiktiv men populariserade ämnet. På svenska ger Bertil Falks artiklar i Sökaren en god ingång. Vetenskap och Folkbildning har webbresurser som balanserar nyandlig litteratur. Egna meditationsövningar med en personlig kristallskalle är möjliga för den som söker andlig betydelse. Frågor om föremålets ursprung och inre orientering kan väckas under arbetet. För sådana stunder kan ett samtal med ett medium över telefon ge personlig spegling. En sådan stund kan placera enskilda intryck i ett vidare sammanhang.
Här hittar du våra läsvärda artiklar som ger dig en ny överblick på din situation och din resa i livet. Alla artiklar är nyskapade, så att vi kan erbjuda er det senaste och mest aktuella inom den alternativa världen
