En kurs i mirakler och tankens läkning

Bland nyare andliga skrifter med stark genomslagskraft intar En kurs i mirakler en plats för sig själv. Verket växte fram mellan 1965 och 1972. Det skedde genom psykologen Helen Schucman vid Columbia University och hennes kollega William Thetford. Boken publicerades 1976 och består av tre delar. Dessa är ett textavsnitt, en arbetsbok med 365 dagliga övningar och en handbok för lärare. Tankegodset blandar kristen vokabulär med modern psykologi och österländsk filosofi på ett egensinnigt sätt. Centralt står begreppen förlåtelse, mirakel och skiljelinjen mellan kärlek och rädsla. Skriften har spridits till över trettio språk och sålts i miljontals exemplar världen över. Marianne Williamson bidrog kraftigt till genomslaget genom sina populära tolkningar. På svenska finns boken i översättning av Inga Behrendtz från 2000.

Bokens egendomliga form

Själva ramen för En kurs i mirakler är ovanlig redan från första sidan. Skriften kategoriseras ofta som modern esoterism trots sin uttalat kristna terminologi. Helen Schucman var en judisk psykologiprofessor utan religiös bakgrund. Hon hävdade att hon under sju år nedtecknade ett dikterat innehåll från en inre röst. Rösten identifierade sig som Jesus och dikterade mening för mening. Hennes kollega William Thetford bistod med att skriva ner stenografin renskrivet. Bokens längsta del, det egentliga textverket, behandlar i tjugoett kapitel ämnen som tid, rädsla, helighet och Guds vilja. Arbetsboken bjuder läsaren på 365 dagliga övningar, en för varje dag i ett år. Handboken för lärare svarar slutligen på frågor om den som vill förmedla läran vidare. Hela uppsättningen bildar ett självstudiematerial avsett för långsam genomarbetning. Men hur kom denna märkliga skrift egentligen till.

Schucman och dikteringen

Tillkomstprocessen är ovanligt väldokumenterad eftersom Schucman förde detaljerade anteckningar under hela arbetet. Hon var en uttalad ateist och såg ner på det populära intresset för andlighet. Andlig esoterism var enligt henne ett utslag av bristande vetenskaplig skolning. Trots detta upplevde hon från oktober 1965 en tydlig inre röst som dikterade verket. Texten kom mening för mening under sju års tid. Hon själv ansåg sig oförmögen att tolka eller granska innehållet medan det skrevs. Thetford renskrev dikteringen från hennes stenografiblock direkt på maskin. Vid sin sida hade Schucman också Kenneth Wapnick, som senare blev verkets främste uttolkare. Genom Foundation for Inner Peace utkom den första tryckta upplagan 1976. Schucman förblev själv ambivalent inför skriften ända till sin död 1981. Vilka är då huvudtankarna som rör sig genom dessa sidor.

Kärlek och förlåtelse

Tre begrepp utgör skriftens kärna och återkommer i ständigt nya formuleringar. Det första är mirakel, som här inte syftar på övernaturliga händelser. Det handlar i stället om en omkastning av tanken från rädsla till kärlek. Det andra är förlåtelse, som ges en radikalt annorlunda mening än i vanlig kristen tradition. Enligt verket innebär förlåtelse inte att överse med en faktisk kränkning. I stället handlar det om att inse att kränkningen aldrig egentligen ägde rum. Det tredje är skiljelinjen mellan ego och Den helige Ande som två röster i sinnet. Egots röst talar om separation, skuld och attack, medan den andra rösten ständigt påminner om enhet och oskuld. Världen som vi uppfattar den beskrivs som en projektion av sinnet, inte som en yttre realitet. Tiden är en illusion och alla tycks redan vara hemma hos Gud i en evig nuets punkt. Vilka rörelser har då vuxit fram kring detta tankegods.

Rörelser kring verket

Receptionen av verket har varit både entusiastisk och skeptisk. På 1980-talet uppstod studiegrupper runt om i USA där läsare träffades veckovis för gemensam genomgång. Kenneth Wapnick grundade Foundation for A Course in Miracles i New York och utvecklade en strikt tolkningslinje. Marianne Williamson populariserade tankegodset genom sina föredrag och boken A Return to Love från 1992. Boken blev en bestseller efter att Oprah Winfrey rekommenderat den. På 1990-talet stred olika grupper om författarrätten till texten. En domstol i New York avgjorde 2003 att texten inte längre kunde upphovsrättskyddas och placerades i det offentliga domänet. Detta öppnade för många nya utgåvor och digitala versioner. Akademiska teologer som Robert Perry har försökt placera verket i en bredare amerikansk andlig kontext. Hur har då verket tagits emot i Sverige.

Svensk översättning och liv

På allvar började den svenska resan med Inga Behrendtz översättning som utkom på Energica Förlag år 2000. Översättningsarbetet hade pågått under flera år dessförinnan och innefattade ett samråd med Foundation for Inner Peace. På 1990-talet hade enstaka svenska läsare arbetat med den engelska originaltexten i mindre kretsar. Med den svenska utgåvan kunde rörelsen växa märkbart. Studiegrupper bildades i Stockholm, Göteborg, Malmö och flera mindre orter. En förening vid namn Mirakelnätverket har under många år samordnat sammankomster och samlingar. Kursledare som Ulla Sandström och senare Stefan Hultman har hållit regelbundna helgkurser. Översättningen reviderades och utkom i en uppdaterad form 2017. Många svenska läsare har funnit verkets tunga och poetiska språk både utmanande och belönande. Vad rymmer då själva arbetsboken som många betraktar som verkets hjärta.

Arbetsbokens 365 dagar

Arbetsboken med sina 365 övningar har en alldeles egen karaktär. Varje övning bär en kort kärnsats som läsaren ska upprepa under dagen. Den första lyder "Ingenting jag ser betyder något", och redan här märks det egensinniga tilltalet. Efter denna kommer övningar som steg för steg dekonstruerar läsarens vardagliga sätt att tänka om världen. Under den senare delen av året övergår tonen till bekräftelser av Guds kärlek och enhet. Övningarna är konstruerade så att läsaren bara förväntas göra en åt gången, inte gå tillbaka eller jäkta. Många upplever en stark känslomässig reaktion under arbetets gång, allt från frigörelse till motstånd. Kenneth Wapnick rekommenderade läsare att inte ta enskilda formuleringar bokstavligt utan se hela året som en gradvis process. Hur kan då en intresserad svensk läsare på bästa sätt gå till verket.

Inträde i verket

Vill man närma sig En kurs i mirakler bör man börja i sitt eget tempo och utan brådska. Den svenska utgåvan från Energica Förlag i översättning av Inga Behrendtz är den naturliga ingången. Helena Frisk har skrivit en tillgänglig svensk introduktion till tankegodset. Den kan med fördel läsas vid sidan av huvudtexten. För dem som vill arbeta tillsammans med andra finns studiegrupper i flera städer, ofta samordnade via Mirakelnätverket. Folkuniversitetet har vid enstaka tillfällen anordnat kurser där verket berörs. Kenneth Wapnicks korta inledning Few Choose to Listen finns även på svenska. Under läsningens gång kan personliga frågor om förlåtelse, sorg eller livsmening dyka upp. Då kan ett samtal med en synsk vägledare över telefon ge mänsklig spegling som boken ensam inte alltid förmår. Det förenar djup läsning med ett tillgängligt nutida samtal.