Astralkroppen och själens fina hölje

Inom västerländsk esoterisk tradition räknas astralkroppen till de grundläggande beståndsdelarna i människans väsen. Den beskrivs som ett finstoffligt skikt som genomtränger och omger den fysiska kroppen. Tankefiguren har rötter i forntidens Egypten genom begreppet ba. Platon talade om ett själsfordon vid namn ochema. Plotinos och Iamblichos utvecklade tanken vidare. Begreppet astralkropp i sin moderna form formulerades först av teosoferna under sent 1800-tal. Helena Blavatsky, Charles Leadbeater och Annie Besant utvecklade systemet med sju kroppar. Astralkroppen utgjorde där det tredje skiktet. Den är knuten till känslor, lustar och drömmar. Vid sömn eller vid dödens stund sägs den kunna lämna den fysiska kroppen. Robert Monroe och Sylvan Muldoon har skrivit klassiska verk om sådan astralprojektion. Rudolf Steiners antroposofi har en annan systematik men erkänner samma realitet.

Den långa traditionen

Själva begreppet astralkropp har en lång och förgrenad historia. Inom västerländsk esoterism har tanken på en finstofflig kropp varit central i nästan tjugo sekler. De äldsta källorna går tillbaka till forntidens Egypten där begreppet ba uppstod. Det beskrev en del av människan som kunde lämna kroppen vid sömn och död. Platon talade om ett ochema, alltså ett själens fordon. Det klädde enligt honom den eviga själen vid dess nedstigning i materien. Plotinos och hans efterföljare Porfyrios och Iamblichos utvecklade tanken under sen antik. Astralkroppen anses bestå av en finare materia än den fysiska. Den är dock grovare än den rena anden. I traditionens språk kallas detta finstoffligt eller eteriskt. Skiktet sägs genomtränga den fysiska kroppen och sträcka sig något utanför. Färgsynska personer beskriver det som ett färgat ljus omkring människan. Men hur fick begreppet sin moderna form?

Teosofins systematik

Den moderna formuleringen av astralkroppen kom genom teosofin under det sena 1800-talet. Klassisk esoterism i nyplatonsk anda förenades då med influenser från indisk yoga och tibetansk lära. Helena Blavatsky grundade Teosofiska Samfundet 1875 i New York. Hon presenterade där det fullständiga systemet med sju mänskliga skikt. Astralkroppen fick i denna systematik en plats mellan eterkroppen och mentalkroppen. Charles Leadbeater skrev 1895 boken The Astral Plane som blev grundverket i ämnet. Annie Besant följde upp med flera böcker som spred tanken till en bredare publik. Den hinduiska parallellen kallas sukshma sharira eller linga sharira beroende på textversion. Den behandlas utförligt i Patanjalis Yoga Sutras och i Upanishaderna. Rudolf Steiner skapade sedan en egen variant inom antroposofin med fyra bärande kroppar. Vilka är då de centrala egenskaperna hos astralkroppen?

Färger och vibration

Egenskaperna hos astralkroppen följer ett återkommande mönster i teosofisk litteratur. Den anses bestå av en substans som vibrerar i högre frekvenser än fysisk materia. Skiktet sägs förändra sin form, färg och täthet i takt med människans känslor och tankar. Stark ilska skapar enligt traditionen mörka röda nyanser i astralkroppen. Kärlek och medkänsla syns däremot som ljusrosa och gyllene strömmar. Andlig längtan ger blå toner medan rädsla ger grumliga grå skiftningar. Skiktet är direkt knutet till människans känslolivs och lustar, och kallas därför ofta känslokropp eller begärsfärgad kropp. Sanskrittermen kama hänvisar till just denna lust- och känslodimension. Astralkroppen sägs vara mer formbar än den fysiska och påverkas direkt av tankeintensiv koncentration. Skickliga utövare kan enligt traditionen forma sin astralkropp medvetet. Hur fungerar då astralkroppen vid sömn och dödens stund?

Silvertråd och sömn

Vid sömn lossnar astralkroppen enligt traditionen delvis från den fysiska kroppen utan att helt lämna den. De båda är förbundna med en silvertråd som beskrivs i Predikaren tolfte kapitlet sjätte versen. Sömnens lättare faser är vanliga drömmar som tolkas som astrala intryck. Djupa drömmar med hög realism kan vara medveten astralprojektion enligt teosofin. Vid dödens stund klipps silvertråden av och astralkroppen lämnar den fysiska för gott. Den dödes medvetande befinner sig då i astralplanet under en period av rening och bearbetning. Längden på denna mellantillvaro varierar enligt olika texter mellan dagar och decennier. Begreppet kamaloka inom teosofin syftar på den lägre delen av astralplanet där starka jordbundna begär bearbetas. Rudolf Steiners antroposofi talar om kamaloka som en motsvarande period på en tredjedel av jordelivets längd. Vilka är då huvudverken inom modern astralprojektion?

Muldoon, Fox och Monroe

Astralprojektion som medveten teknik har vuxit fram som ett särskilt fält sedan tidigt 1900-tal. Sylvan Muldoon publicerade 1929 boken The Projection of the Astral Body. Verket räknas som det första systematiska försöket att beskriva tekniken för en bredare läsekrets. Muldoon hade själv genomgått hundratals upplevelser sedan barndomen. Oliver Fox gav 1939 ut Astral Projection där han beskriver liknande erfarenheter. Robert Monroe blev fältets mest kände författare genom boken Journeys Out of the Body från 1971. Monroe grundade också Monroe Institute i Virginia som forskar och lär ut tekniken. Hans senare böcker Far Journeys och Ultimate Journey utvidgade beskrivningen av astralplanen. William Buhlman har på senare år vidareutvecklat tekniken i kurser och böcker. Forskaren Charles Tart vid University of California har bedrivit laboratoriestudier. Hur har då traditionen förvaltats inom Sverige?

Svensk reception

Den svenska scenen för astralkroppens lära har sedan teosofins ankomst på 1890-talet växt i flera vågor. Teosofiska Samfundets svenska sektion grundades i Stockholm 1895 och översatte tidigt Leadbeaters verk. Antroposofiska Sällskapet i Sverige bildades 1913 och har sedan dess förmedlat Rudolf Steiners systematik. Verner von Heidenstam berörde temat i flera dikter och brev under tidigt nittonhundratal. Henry Wisén översatte Leadbeaters Astralplanet på 1920-talet och boken finns fortfarande tillgänglig. Karl Erik Edris bok Den teosofiska bilden av världen från 1996 ger en samlad svensk introduktion. Olof Jönsson behandlade astralprojektion i sina böcker från 1990-talet. Stiftelsen Världsläraren i Stockholm håller meditationskurser där astralkroppen ingår. Föreningen Sökaren har sedan 1960-talet utgivit tidskrift med material om ämnet. Hur kan en intresserad själv närma sig denna lära?

Vägar in i ämnets fördjupning

Att närma sig astralkroppen kräver både teoretisk läsning och försiktig praktisk utforskning. Den naturliga svenska ingången är Karl-Erik Edris Den teosofiska bilden av världen. Henry Wiséns översättning av Leadbeaters Astralplanet finns fortfarande tillgänglig genom Teosofiska Samfundet. För antroposofisk syn rekommenderas Rudolf Steiners Theosofie i översättning av Frans Carlgren. Robert Monroes Resor utanför kroppen finns på svenska i översättning av Birgitta Hultman. Sylvan Muldoons klassiska verk finns endast på engelska. Astralprojektion bör praktiseras med försiktighet och inte i samband med oro eller psykiska belastningar. Vid djupare existentiella frågor som väcks under läsningen kan ett medialt samtal över telefon ge personlig spegling. En sådan stund kan ge perspektiv vid sidan av den egna meditationen. Det förenar gammal esoterisk lära med ett nutida samtal.