Vi människor har en märklig vana, att trassla in oss i våra egna tankar, tvivel och försök att kontrollera. Att tänka trettio steg framåt, väga varje beslut på guldvåg, lyssna på vad andra tycker och samtidigt ignorera de tecken som viskas precis framför oss.
Men vad händer om vi släpper taget, bara en stund och låter universum leda?
Vi tror ofta att vi måste tänka ut svaret, analysera det och vrida och vända tills vi känner att vi förstår det med hjärnan. Men livet min vän, vill inte alltid förstås, det vill levas, kännas och upplevas. Universum det pratar hela tiden med mjuka viskningar, med synkroniciteter, med fjädrar, med ord i sånger, med drömmar och känslan av att något här inte stämmer. Universum visar dig vart du ska, om du bara vågar titta.
Den enklaste vägen är ofta den rätta
Det är inte alltid den bekvämaste, men det är den där vägen där något inom dig suckar ut: “ Ja… det här känns sant. ” Inte alltid logiskt, inte alltid rationellt, men vibrerande av sanning.
När vi försöker forcera något som inte är för oss, då blir livet trögt, som att gå i djup lera. Det uppstår hinder, repor i energin, trötthet, oro och vilsenhet.
Men när vi går dit universum pekar, även om vi inte förstår allt ännu, då öppnar sig dörrar, rätt personer dyker upp, du får mer energi och mer klarhet.
Se tecknen, innan du försöker kontrollera allt
Du har fri vilja, det är sant, men den fria viljan är allra vackrast när den samarbetar med den gudomliga viljan, med din själs väg.
Så nästa gång du står inför ett val, se dig omkring först.
När vi följer flödet blir allt enklare, inte alltid lätt, men enklare. Du börjar känna att du samarbetar med livet, istället för att brottas med det och plötsligt står du där, på precis rätt plats, vid rätt tidpunkt, för att ta emot det som redan var på väg mot dig.
Så låt oss påminna oss själva: Släpp det överkomplicerade, lyssna före du styr och gå dit där din själ säger ja, även om det viskar tyst. Universum viskar inte för att du ska höra det med öronen, utan med hjärtat.
