Det finns möten som bär dig. Och det finns möten som tömmer dig på kraft.
Kanske har du lagt märke till det – att vissa samtal lämnar dig med en stilla lätthet i kroppen, som om något lossnat. Andra lämnar dig trött, ur balans, utan att du riktigt vet varför. Det är inte alltid orden som gör skillnaden. Det är energin.
För varje möte du har, bär på ett tyst utbyte. Ofta omedvetet. En känsla som smyger sig in. En ton i rösten, en stämning i rummet. Något du känner, innan du hinner tänka.
Ibland möter du någon som verkligen är där. Som lyssnar utan att kräva. Som delar utan att tömma. Då landar något i dig. Du andas djupare. Känner dig lite mer hel.
Men ibland är det tvärtom. Du märker inte alltid när det händer, men efteråt är du tung. Något inom dig har förskjutits. Kanske gav du mer än du orkade. Kanske höll du någon annan uppe, utan att du själv stod stadigt.
Det är lätt att tro att du bara är trött. Men din energi berättar något. Och den ljuger inte.
Du möter människor varje dag – i ord, i tystnad, i närvaro. Och i varje möte sker ett skifte, subtilt men verkligt. Det du bär påverkar. Det andra bär, påverkar dig. Och särskilt du som känner djupt, som lyssnar med hela ditt väsen, behöver ge dig själv tillåtelse att känna efter.
Så stanna upp en stund. Efter ett möte, ett samtal, en blick som stannade kvar lite för länge.
Fråga dig själv:
Känner jag mig mer hel nu – eller lite mer tom?
Det är där du börjar förstå vad som stärker dig. Vad som dränerar dig.
Och det är där du kan börja skydda din närvaro, utan att stänga ditt hjärta.
För du behöver inte bära allt. Du får säga nej. Du får vila.
Att lyssna på din energi är inte själviskt. Det är självkännedom.
Och det är först när du lyssnar på dig själv, som du kan möta andra –
utan att gå vilse i någon annans värld.
Du förtjänar möten som ger.
Och du har rätt att känna skillnaden.
