Det finns stunder då världen inte längre känns som den brukade. Ljuset faller annorlunda, ljuden bär en annan ton och du känner på ett djupare plan att något inom dig håller på att vakna. Det är då Pannchakrat, ditt tredje öga börjar tala.
Det är inte en röst som hörs, utan en viskning som känns. En stilla puls bakom pannan som berättar att du vet mer än du tror, att du redan ser mer en ögat kan uppfatta. För när detta centrum öppnas, är det inte om att se in i framtiden, det är att se igenom världen. Genom illusioner, fasader, rädslor och skuggor, genom till det sanna, till din egen visdom.
Jag minns hur min mormor brukade säga att ”ögonen i själen öppnas när hjärtat är stilla. ”
Hon brukade sitta ute i skymningen och stirra mot horisonten som om hon såg något ingen annan såg.
Kanske gjorde hon det.
Kanske är det just det som är nyckeln, att inte titta för att förstå, utan att vara stilla nog för att uppleva.
När ditt tredje öga vill öppnas, kan du känna ett tryck mellan ögonbrynen, en rastlöshet i tankarna eller ett plötsligt uppvaknande i natten där du ser bilder, symboler eller färger som inte känns slumpmässiga.
Det är din själ som försöker kommunicera, inte genom ord, utan genom bilder och känslor.
Till dig som just nu känner dig förvirrad, som inte vet vad som är intuition och vad som är tanke, andas, låt det få ta tid, för tredje ögat öppnas inte av kraft, det öppnas av tillit. Det kräver inte kontroll, utan stillhet och när du väl börjar lita på din inre syn, blir världen lite mjukare och lite mer levande, som om den andas med dig
.
