Det finns stunder i livet då slöjan mellan världarna blir tunn, när tiden upphör att existera för ett ögonblick och något större en oss själva får tala. Transmediumskap är en sådan helig väg. En förmåga, men också ett åtagande, att bli en kanal, ett rent kärl för andevärlden.
Att vara transmedium betyder att man inte bara förmedlar budskap från guider eller avlidna i klarvaken form, utan att man låter sig själv träda åt sidan så att en andlig varelse tillfälligt kan ta plats i medvetandet. Det egna jaget vilar i djup trans och anden får tala med sina egna ord, sin ton och sitt uttryck, genom mediumets kropp och röst.
Det är ett samarbete som kräver förtroende, övning och en djup andlig disciplin. För vissa sker detta spontant i unga år, för andra växer det fram genom år av arbete med intuition, andekontakt och själens utveckling.
Hur känns det att gå in i trans?
Många upplever att kroppen blir tung, hjärnan långsam och andetagen djupa. En varm närvaro tar plats, ofta känner man att man glider undan i medvetandet, som om man är närvarande men ändå inte. Efteråt kan orden kännas som ett eko, något man minns i fragment. Det är en övning i tillit, att släppa kontrollen och lita på att ljuset du bär inom dig drar till sig ljusa, visa andar.
Transmediumskap är inte show, det är heligt arbete
I en tid där mycket andlighet filtreras genom sociala medier och yta, är transmediumskap något som påminner oss om det djupa, heliga och stillsamma. Det är ett heligt uppdrag att låta en annan själ tala genom ens egen kropp. Det sker alltid med respekt, skydd och i ljusets syfte, aldrig för nyfikenhetens skull, aldrig för drama. Den ande som får tala genom ett transmedium kommer alltid från en högre frekvens, ofta en guide, en lärare eller en själ som valt att hjälpa till i vår värld.
