Tidsresor låter som något taget ur sagor, men egentligen rör vi oss genom tiden hela tiden. Vi människor befinner oss mitt i den, mitt i flödet, mitt i förändringen, mitt i allt som gör ont och allt som helar. Det är därför lidandet ibland känns så starkt. Vi står inte utanför och betraktar livet på avstånd. Vi står mitt i det, med hjärtat öppet och huden tunn och just där i den punkten, börjar frågan viska. "Vad är egentligen tid?"
Tid är inte bara sekunder som tickar, den är ett fält, ett lager av upplevelser, minnen, val och energier som rör sig genom oss. Ibland känns det som om vi reser bakåt när gamla sår väcks, eller framåt när intuitionen visar glimtar av något som ännu inte hänt. Det är som om själen redan vet mer än kroppen hunnit förstå. När vi lyssnar på den rörelsen, när vi vågar följa den, öppnar sig en sorts inre tidsresa som leder oss till insikter vi annars inte hade nått.
Lidandet uppstår ofta när vi fastnar i ett ögonblick och tror att det är hela sanningen. Men tiden är mjukare än så. Den bär oss vidare, även när vi inte märker det och ibland, när vi släpper taget om kontrollen, känns det nästan som att universum tar oss i handen och leder oss genom det vi trodde att vi inte skulle klara.
Alternativt
