Fortsättning på den ockulta vägen…
Ockultisten, den av själen upplyste individen, ser nu också historien i ett nytt ljus. Det finns ett underliggande flöde av själsligt ljus som genomströmmar vår kultur. Det är alla individer som har kunnat fånga upp detta ljusflöde som också gett upphov till det stora kraftfält vi befinner oss i. Det vi kallar kultur har skapats av ockultister. I Sverige är Strindberg känd för sin ockulta dagbok. Han var Alkemist liksom Carl Jonas Love Almqvist. Shakespeare visar sig som ockultist i mysteriespelet “ Stormen”. Mozart var frimurare och i hans mysterie opera “ Trollflöjten” finns Monostratos som är av samma representation av den kollektiva människan som Caliban i “ Stormen”. Frimuraren Goethes mysteribok “ Sagan” skildrar hur visheten har undertryckts och utarmat kulturen. Man ser hur Goethe liksom frimuraren Voltaire vill ersätta den befintliga kyrkan med vishetens ockulta tempel. Vid en skärskådan av många kulturbärares personalia upptäcker man att deras inspiration är av högre mystisk, nebulös art. Något som sällan beskrivs i historieböckerna, men som ändå har ett namn. Detta namn är ” Aurea Catena Homeri”. Den gyllene kedjan av upplysta ljusbärare sedan Homeros dagar ( 800 år fvt). Vi vill gärna tänka oss kultur strömningar som en tradition som går långt tillbaka i tiden. Ett sammanhang där en person påverkar nästa, som i sin tur inspirerar nästa ungefär som krockade tågvagnar som rullar varandra vidare på tidens räls. Men den gyllene kedjan är inte traderad kunskap utan handlar om emanerad visdom. Det är svårt för oss i vår kultur att förstå detta. Det emanerande strålar ner till ljusbärare i drömmar och visioner. Av dessa ljusbärare är en del personer som har uppnått ett ockult mästerskap. Man känner igen dessa på blicken. Det finns en total frihet från illusioner hos en sådan person. Man förstår att detta är en person som genomskådat slöjan som döljer det kosmiska undret. Givetvis var Buddha och Jesus sådana ockulta mästare. Men idag har vi tusentals sådana personer som helst håller sig i det fördolda. Dessa mästare basunerar inte ut sin existens och sina kunskaper. Men de karaktäriseras av att det är en person utan som helst några baktankar. De flesta av oss ägnar alldeles för stor energi åt dolda agendor som handlar om sex, pengar och status. En mästare har en fokuserad närvaro och är endast inriktad på ljusets flöde i den kosmiska etern. Många skulle bli förvånade över vilka de verkliga mästarna är. Det är ju inte precis de som föreger sig ha kunskap inom psykologi, politik, ledarskap och ekonomi. Varför träder då inte mästarna sig fram för att lösa världsproblemen? Det har de försökt göra, men de drabbas av det som Wilhelm Reich kallade ” människans emotionella pest”. Ett avund, jantelagsmoral och hat. Personer som har drabbats av detta ex: Pythagoras, Sokrates, Jesus, Hypatia, Jacques de Molay, Thomas More, Giordano Bruno, Johann Struensee, Gandhi, John Lennon.
Varför mördas så många ljusbärare så att dessa måste hålla sig i det fördolda? En mästare har en utstrålning som får gemene man att känna sig liten och futtig i hans närvaro. Mästarens karisma kan vara överväldigande att han/hon uppfattas som “ farlig” och måste elimineras. Katolska kyrkan har förmodligen rekord i att eliminera upplysta mästare. Ett judar resonemang innebär att han frågar sig varför han inte är lika bra som mästare. Han är narcissist och vill inte lära sig något nytt, utan bara jämföra sig med den bäste och därför vara nära honom. En Mark Chapman frågar sig varför han inte kan bli lika stor som John Lennon. Svaret ligger, som vi ska se, i att den kollektiva skuggan helt och hållet styr sådana personer och de har ingen egen individualitet.
