Det finns stunder då vi klamrar oss fast, vid planer, vid relationer och vid föreställningar om hur saker borde vara. Vi planerar i detalj, håller andan och hoppas att universum ska följa våra instruktioner till punkt och pricka. Men det gör det sällan.
När vi försöker kontrollera livet in i minsta detalj så slutar det ofta med att… inget fungerar, flödet stannar upp, vägar som tidigare var öppna stängs plötsligt. Människor drar sig undan, energin blir tung, frustrationen växer och känslan av att vara mot livet, istället för med det, tar över. Det är då vi får stanna upp, andas och se ärligt på vad vi egentligen gör.
För kontroll är ofta bara rädsla i förklädnad, en rädsla för att förlora, för att bli sviken och för att inte få det vi så gärna längtar efter. Men när vi låter rädslan styra oss, tappar vi kontakten med vår inre vägledning, med tilliten och med magin.
Det är i överlämnandet som miraklen sker
När vi vågar släppa taget om hur vi tror allt måste ske, ger vi universum utrymme att verka. När vi kliver åt sidan och säger: “ Visa mig, jag lyssnar nu”, Så förändras något.
Mormor brukade säga: “ Du kan inte få elden att tända sig själv genom att stirra på veden. Du måste lämna plats för gnistan. ”
Så nästa gång du märker att du spänner dig, planerar sönder och att allting bara går emot dig, fråga dig själv:
Det är där friheten finns, i tilliten och i det du inte kan styra, men kanske samspela med och när du gör det, börjar allt röra sig igen, flödet återvänder, energin lättar och hjärtat viskar igen. Du behöver inte kontrollera livet, du behöver lyssna på det.
