Vet du… ibland, när vi möts i samtalet,
kan jag känna hur något har börjat röra sig inom dig.
Inte som en storm.
Men som en stilla rörelse i själen –
som om något säger: Det är dags nu.
Du har kommit långt.
Genom skiften, inre prövningar, kanske genom tyst sorg som ingen sett.
Och nu… är du här.
Vid kanten av något nytt.
Vid porten till något gott.
Kanske är det du längtat efter redan här.
Kanske står det precis på tröskeln och väntar på att du ska öppna.
Det som du bett om, hoppats på, viskat i nattens stillhet –
det har hört dig.
Och nu viskar livet tillbaka:
Släpp oron, älskade själ. Du får ta emot.
Men visst är det märkligt ibland?
Hur svårt det kan kännas att ta emot det goda.
Att luta sig in i lycka utan rädsla.
Att våga känna glädje – på riktigt –
utan att tro att det är för mycket, för tidigt eller för vackert för att vara sant.
Men din själ vet.
Att det är tryggt att vara lycklig.
Att glädje också är en helig energi.
Och att du är värdig den, bara för att du finns.
Så andas.
Låt det som vill komma in få landa.
Låt tacksamheten få öppna dörren.
Du behöver inte kontrollera. Du behöver inte veta hur.
Det räcker att du säger ja – inifrån.
Afformation: Varför är det så tryggt att ta emot glädje just nu?
Varför är det så enkelt att låta lyckan få bo i mitt hjärta?
När du ställer frågan…
svarar Universum i ditt inre.
Inte med logik.
Utan med värme. Med ljus. Med stilla kraft.
För det är tryggt att vara lycklig.
Och du är värd det.
Hela vägen.
Namaste, Simone
