Det finns fullmånar som känns vackra, nästan magiska. Och så finns det de som känns tunga. Som om nåot inom dig rörs upp, utan att du riktigt förstår varför. Som medium upplever jag att vissa fullmånar inte bara förstärker känslor, de avslutar hela kapitel.
Inte alltid i det yttre direkt. Men i det inre sker ett skifte.
Du kanske märker att gamla tankemönster plötsligt blir tydliga. Relationer du hållit fast vid känns annorlunda. Eller kommer känslor upp som du trodde att du redan hade bearbetat. Det är inte ett steg bakåt. Det är en avslutning som vill bli medveten.
Fullmånen belyser det som varit dolt. Den visar vad som inte längre är i linje med den du håller på att bli. Och ibland är det just därför det känns intensivt.
För att släppa taget är inte alltid mjukt. Det kan kännas som en sorg, även när det är rätt. Energetiskt är det som om någon inom dig säger "Nu räcker det. Nu är det dags att gå vidare".
Och det gäller inte bara relationer till andra utan också relationen till dig själv. Gamla roller. Gamla sätt att tänka. Gamla verisioner av vem du varit.
Under de här fullmånarna kan det hjälpa att inte kämpa emot det som kommer upp. Istället kan du stanna , andas och fråga; Vad är jag redo att släppa nu?
Du behöver inte ha alla svar. Det räcker att du är villig att känna. För varje avslut skapar utrymme. Och i det utrymmet kan något nytt börja ta form.
Så om du känner att något håller på att avslutas just nu, lita på det.
Det är inte något som tas ifrån dig. Det är något du växer ur.
Och fullmånen lyser bara upp vägen dit.
Spiritualism
