Kommer på mig själv med att jag går och mumlar mina manifestationer på morgonpromenaden. Morgonen är magisk. En fortfarande nästan full måne lyser genom ett tunt moln, som genom en slöja. Det känns att månens kraft fortfarande är enorm. Det sägs att just under avtagande måne ska vår kraft vara stark nog, att lösa problem som vi annars skjuter åt sidan. Så passa på.
På ett skogshygge i närheten sitter en uggla och tittar intensivt på både mig och vovven. Ungefär som att hon tänker…. ” Vad gör de där tokstollarna ute klockan 04. 00″. Lite svårt att förklara, att vi alltid tar vår promenad någon gång under den magiska timmen mellan 3. 00 – 4. 00 när världarna ska vara varandra närmast.
Har alltid vaknat vid den tiden. Tyvärr kanske jag skulle säga, hehe. Man blir lite “ trög” framåt kvällen. Men fördelarna överväger, särskilt som gryningen är min favorittid. Tiden när nattens mörker viker undan.
Det känns som om månen vill säga något där uppifrån, genom molnen. Allt är så intensivt, nästan som om min far skulle vilja skicka ner några goda råd från sin himmel. Redan ugglan som var hans favoritfågel, kom mig att tänka på honom. En vis man, som jag saknar ofta – ibland när jag behöver en lösning tänker jag…. hur skulle han ha gjort och brukar hitta svaret.
Hela promenaden kändes det som om vi hade en ängel vid vår sida. Hunden tittade också hela tiden på de vita reflexerna, men skällde inte utan viftade på svansen. Det känns som ett positivt tecken inför kommande vinter. Det blev en magisk morgonpromenad med mediala inslag i månskenet. Många M blev det…. får ta bokstavsmagi och trolldom i nästa inlägg!
Med en ängels ljus och mycket kärlek från Laura
