I spirituella kretsar talas det just nu mycket om Lejonportalen, den kosmiska öppning som sägs vara som mest aktiv mellan den 28 juli och 12 augusti, med sin höjdpunkt den 8 augusti. Denna tid beskrivs som en port till andligt uppvaknande, ett fönster för manifestation och transformation, där universums energi väller in från stjärnan Sirius, vår andliga sol.
Man talar om en tid för att sätta kraftfulla intentioner, att höja sin vibration, släppa det gamla och stiga in i sin kraft och ja, för många är det här en viktig och vacker period, ett tillfälle att verkligen stanna upp och lyssna inåt.
Men vet du vad?
Jag måste erkänna något, jag har inte riktigt lagt det här med Lejonportalen på minnet, inte för att jag inte tror på energierna, utan för att jag lever med dem varje dag, för mig är livet själv portalen. Jag känner ingen särskild gräns eller nyckeldag, för mig är varje dag ett möjligt skifte, varje andetag är ett andligt val.
Det här är inte sagt för att nedvärdera andras upplevelse, tvärtom. Men för mig, precis som för min mormor, har det alltid handlat om att vara i närvaro med det levande. Hon brukade säga: “ Tror du att universum bara öppnar sig en gång om året, flicka lilla? Det står alltid på glänt om du bara tittar efter. ”
Och så är det, portaler öppnas i våra skratt, i våra tårar, i den där stunden då vi står barfota i daggigt gräs eller när vi viskar en bön i mörkret. I varje ögonblick finns en chans att släppa taget om det gamla och välja om.
Så även om jag ibland glömmer datum som 8 augusti, så glömmer jag aldrig min själ, den påminner mig varje dag: “ Det finns ljus. Det finns kärlek. Det finns möjligheter. ”
Så oavsett om du firar Lejonportalen med ceremoni och kristaller eller bara känner vindens viskning mot kinden, så förstå att du är i kontakt, med allt och kanske är det det vackraste av allt.
