Kille uppfattas ofta som ett traditionellt svenskt spel, men dess rötter går tillbaka till Frankrike på 1500-talet. Där spelades mécontent, senare kallat coucou, ett enkelt bytesspel där målet var att undvika det lägsta kortet. Spelet spreds över Europa och utvecklades i Italien till cuccù, med särskilda kort och figurer i stället för klassiska sviter.
Den italienska versionen nådde Sverige på 1700-talet och blev känd som campio eller cambio, vilket senare förändrades till kille – efter kortet ”harlekin” eller ”kille”. Den svenska kortleken fick egna unika figurer och regler, och spelet utvecklades till en folklig tradition. Vid sidan av enkortskille (byteskille) skapades även olika sticktagningsspel.
Kille var tidvis mycket populärt i Sverige, särskilt i större sällskap. Det kunde spelas av upp till tjugo personer och användes ofta på värdshus och fester. Några uttryck från spelet har till och med blivit svenska talesätt: ”Svinhugg går igen” och att gå ”värdhus förbi”.
Än idag finns killekort att köpa, och spelet lever kvar som en del av vårt kulturarv. Det är både enkelt och socialt – ett stycke levande spelhistoria med färgstarka kort och folklig charm.
Allt Gott!
The post appeared first on.
