Det är alltid spännande att börja ett nytt år. Både förhoppning och rädsla går hand i hand.
Den välkända nyårsafton dikten som läses varje år på SVT kommer ifrån den engelska versionen ” ring out, wild bells”, originalet är skrivet av Alfred Tennyson. 1850 gavs denna ut.
År 1890 gavs den ut på svenska av Edvard Fredin. Hans tolkning publicerades i flertal dagstidningar i januari månad år 1889, samma år avled Edvard endast 32 år gammal.
Ett år efter hans död år 1890 gavs den ut i bokform.
Sedan mitten av 1890-talet blev det en svensk tradition att läsa upp denna dikt inför folket. På Skansen vid tolvslaget och då sändes både i tv och på radio.
Anders de Wahl var den första som läste upp denna dikt och han gjorde upp till 36 offentliga framträdande på Skansen och ca ett antal endast på radio.
Jag kan dock medge att det är lite konstigt att denna svenska tradition egentligen inte är svensk utan helt enkelt en översättning.
Översättningen som är tryckt i den svenska Edvard Fredins bok ” skilda stämmor” år 1884 är en liter friare version än Tennysons.
Det som är lite tråkigt i hela denna historien är att Edvard blivit bortglömd när det var ändå han som införde denna dikt till Sverige.
Vad är skillnaden mellan Tennyson och Fredin?
Dels är Fredins version lite friare, den har ett annat versmått än Tennysons. Fredin gjorde vissa förändringar i versen för att få en mer nationalkänsla som ex: ” ring klocka ring ”, själaringning över land och vatten”, och ” årets skälvande minut”.
Dessa fromma meningar är det som vi minns som allra bäst och som finns i våra hjärtan.
