Vi söker så ofta svar. Vi vill veta hur det blir, när det händer, vad den andre känner och vad som är sant. Vi letar efter en punkt i horisonten, där allt ska falla på plats och vi vänder oss till vägledning, till kort, till pendeln, drömmar, astrologi, guider och tecken, för att få det där svaret som lugnar hjärtat.
Men det vi ibland glömmer, är det mest grundläggande, en vägledning är just det, en vägledning, alltså är den inte ett facit, den är inte ett beslut och inte ett ansvar som tas ifrån dig.
En vägledning visar energi, riktning och speglar det som rör sig i dig och omkring dig. Den pekar på blockeringar, möjligheter och sanningar som redan viskar i ditt inre, men vägen måste du gå själv.
Du kan få den vackraste tarotläggningen i världen, men om du inte gör din del, om du fortsätter vänta istället för att leva, så händer ingenting. Det är inte för att universum inte vill, utan för att du är universums händer här på jorden.
Och den där sanningen du söker utanför dig själv? Den där känslan av att “ jag måste bara veta. ” Kanske är det dags att stanna upp och förstå, sanningen är inte där ute, den är din, du skapar den, du formar den och du går vägen.
Så när du tar emot vägledning, från mig, från korten eller från livet, ta emot den som en kompass, inte som en dom. Stå kvar i ditt centrum, lyft blicken och ta det där första steget, med hjärtat som kartläsare. För det är i ditt eget steg som magin börjar röra sig och det är där, precis där, som din sanning vilar, varm, stark och levande.
