Kunde inte låta bli att gå ut i kvällens mörker igår efter kortläggningar och ritualer under fullmånen. Gick till min gamla eka vid sjön för att meditera i månljuset. Satte mig på en lila kudde, lila för skydd mot ondska och andlig tillväxt, slöt ögonen och lät tankarna bara fara i en enkel Zen meditation. Finns tillfällen när man behöver meditera för att hitta sig själv ibland.
En enkel meditation är ett bra sätt att ta hand om sig själv. Bara sluta ögonen och följa andetagen in och ut. Skulle tankarna sväva iväg tänker du bara “ in” och “ ut” i takt med andningen. Finns väl inget perfekt sätt att meditera på, utan vanan brukar ge färdigheten tills man hittar sin speciella meditation. Eller som jag, lite olika för olika tillfällen.
Om det blir Zenbuddistisk, “ Pink-bubble”, Transcendental meditation, Kundali-meditaton [från Kundaliyogan], Vipassana eller någon annan form, det bestämmer egentligen dagsformen. Mindfulness, att leva i nuet, kan också räknas som en sorts meditation. Vi säger ju till exempel över Vipassana “ att se något som det verkligen är”. Den Transcendentala, där måste vi ha ett förmedlat lösenord från en kurs. Jag är mer för de enklare varianterna, där man bara sätter sig och börjar – vi väljer själva det som passar oss bäst. Bra är förstås om det blir någon form av rutin, åtminstone i början.
Med meditationens lugn och mycket kärlek…
