Japansk mytologi är som att öppna en dörr till en värld där allt lever, allt andas och allt har en själ. Det är en mytologi som inte bara handlar om gudar och hjältar, utan om naturens egen röst. När man sdkrapar lite på ytan möter man först Kami, de andliga väsen som finns i allt, från berg och floder, till gamla träd och små stenar vid vägkanten. Det är en tro där det heliga inte är långt borta, utan mitt i vardagen.
I centrum finns skapelseberättelsen med Izangi och Izanami, två gudomliga krafter som rörde havet med ett spjut och lät dropparna bli öarna som senare blev Japan. Deras berättelse är både vacker och sorglig, fylld av kärlek, förlust och återfödelse och ur deras värld föddes Amaterasu, solgudinnan som fortfarande ses som en av de mest betydelsefulla krafterna. Hennes ljus är inte bara solen på himlen, utan symbolen för klarhet, ordning och liv.
Det som gör japansk mytologi så levande är att den aldrig känns avlägsen. Den är jordnära, poetisk och ibland märkligt mänsklig. Gudarna tvekar, bråkar, gömmer sig, skrattar och gör misstag. De rör sig mellan världarna på ett sätt som gör att man nästan känner att de fortfarande finns kvar i vinden, i skogen, i sjuggorna som rör sig över marken.
Religion och mytologi
