Ibland tror vi att vi ser klart. Vi står där med våra upplevelser, våra känslor, våra slutsatser och säger: “ Så här är det. ” Men vad händer om vi går ett varv runt det vi tror oss veta? Vad händer om vi ser på det genom själens ögon istället för rädslans?
Att byta perspektiv är inte att blunda för sanningen, det är att öppna upp fler, att förstå att du kan vara både sårad och växande, att en dörr som stängs kan vara en passage, inte ett slut och att det du tror du förlorat kanske inte var tänkt att följa dig vidare.
Mormors viskning i vinden
Min mormor som var same och shaman brukade säga: “ Stå inte bara i din egen skugga, vänd dig om och se vad som belyses bakom dig. ” Det tog mig många år att förstå vad hon menade. Men det var först då jag vågade lämna mitt invanda tankesätt, när jag la ifrån mig mitt “ jag vet”, som ljuset kom.
Ibland behöver vi klättra högre upp i oss själva, se från örnens blick istället för myrans, inte för att förneka sorgen eller smärtan, utan för att släppa taget om de gamla svaren och kanske hitta nya frågor.
När vi byter perspektiv händer något vackert, vi lämnar inte oss själva, vi återvänder, Fast med andra ögon och ibland med förlåtelse, med förståelse och med en ny väg vi inte visste fanns.
