Teorin om polförskjutning och jordens vridning

Inom alternativ vetenskap räknas teorin om polförskjutning till de mest seglivade pseudovetenskapliga idéerna. Den hävdar att jordens poler kan skifta plötsligt med katastrofala följder. Teorin presenterades av amerikanske historikern Charles Hapgood i hans bok från 1958. Verket Earths Shifting Crust föreslog att jordskorpan kan glida på den underliggande manteln. Hans hypotes vann ett oväntat stöd från Albert Einstein som skrev förord till boken. Hapgood föreslog katastrofala skiften ungefär var tjugotusen till trettiotusen år. Immanuel Velikovsky utvecklade en relaterad katastrofteori i Worlds in Collision från 1950. Modern återupplivning kom genom Graham Hancocks Fingerprints of the Gods från 1995. Hancock kopplade teorin till Atlantis-myten. Modern geologi erkänner geomagnetiska reverseringar som tar tusentals år att fullbordas. Snabba katastrofala skift saknar dock vetenskaplig grund.

Tre olika processer

Själva teorin om polförskjutning bygger på en sammanblandning av flera olika fenomen. Inom alternativt tankegods kombineras tre i grunden olika geologiska processer till en gemensam katastrofteori. Första processen är så kallad sann polarvandring där den geografiska polen flyttar sig långsamt. Sann polarvandring uppmäts till några centimeter per år genom satellitobservationer. Andra processen är geomagnetisk reversering där den magnetiska polens nord och syd byter plats. Sådan reversering sker i genomsnitt var tvåhundratusen till trehundratusen år. Brunhes-Matuyama-reverseringen för cirka 780 000 år sedan var den senaste. Processen tar mellan tusen och tiotusen år att fullborda enligt forskning. Tredje processen är katastrofalt skorpglidande som föreslagits av Hapgood. Hans hypotes är att hela jordskorpan kan glida på manteln vid extrema förhållanden. Men hur uppstod då denna teori historiskt?

Hapgood och Einstein

Bakgrunden till teorin om polförskjutning sträcker sig till sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Tidigt alternativt tänkande hade redan kopplat mammutfynd i Sibirien med plötsliga klimatförändringar. Mammutarna hittades med oäten mat i magen vilket tolkades som tecken på snabb nedfrysning. Ingenjören Hugh Auchincloss Brown publicerade på 1940-talet sin första bok om polskiften. Hans tes var att isansamling vid polerna skapade obalans som ledde till plötslig vridning. Charles Hapgood publicerade sin avgörande Earths Shifting Crust år 1958. Hapgood var professor i historie vid Keene State College i New Hampshire. Han arbetade med antarktiska forskare under det geofysiska året 1957. Hans hypotes vann uppmärksamhet när Albert Einstein skrev förord till verket. Einstein erkände att han fann hypotesen intressant utan att helt stödja slutsatserna. Vilka är då de vetenskapliga invändningarna?

Fem geologiska invändningar

Vetenskapliga invändningarna mot Hapgoods katastrofalteori är många och övertygande. Första invändningen rör fysikaliska krafter som krävs för att skifta jordskorpan snabbt. Beräkningar visar att mantelns viskositet förhindrar snabba skorprörelser. Andra invändningen är frånvaron av geologiska bevis för plötsliga skiften. Sedimentkärnor från havsbottnar och iskärnor från polerna visar inga sådana spår. Tredje invändningen är paleomagnetiska data som dokumenterar långsamma reverseringar. Brunhes-Matuyama-övergången tog enligt mätningar omkring sjuttontusen år att fullbordas. Fjärde invändningen rör isvallen vid polerna som inte är tillräckligt obalanserad. Satellitmätning visar att jordens form är nästan perfekt sfärisk. Femte invändningen är att inga arkeologiska bevis stöder dokumenterade civilisationskollapser. Konsensus inom geologi avvisar därför Hapgoods hypotes. Hur har då teorin överlevt?

Velikovsky och Hancock

Överlevnaden av teorin i alternativa kretsar bygger på flera lockande narrativa element. Immanuel Velikovsky publicerade Worlds in Collision år 1950. Verket föreslog att Venus var en komet som passerade jorden under bibliska tider. Hans hypotes kopplade samman antika texter om eldregn med astronomiska händelser. Velikovsky behöll en stor läsekrets trots vetenskaplig avvisning. Graham Hancocks Fingerprints of the Gods utkom 1995 och sålde miljontals exemplar. Hancock argumenterade för en förlorad civilisation som förstördes av polförskjutning. Han kopplade Atlantis-myten, Antarktis-isarna och förkolumbiska monument. Rand Flem-Ath publicerade samma år When the Sky Fell tillsammans med sin hustru Rose. Boken argumenterade för att Atlantis legat under den nuvarande Antarktis-isen. Modern internetkultur sprider teorin genom YouTube-kanaler. Hur ser då kopplingen till andra alternativa teorier ut?

Atlantis och 2012

Kopplingen till andra alternativa teorier är intensiv och mångfasetterad inom subkulturen. Atlantis-myten är den mest centrala kopplingen med polförskjutning som utplåningsmekanism. Mu-kontinenten och Lemuria räknas som likartade sjunkna civilisationer i Stilla havet. Bibliska syndafloden tolkas av vissa som följd av polskifte under förhistorisk tid. Mayanernas långa kalender slutade enligt vissa tolkningar den 21 december 2012 med apokalyps. Filmen 2012 från Roland Emmerich populariserade teorin med polskifte som central handling. Adam och Eva-berättelsen kopplas av Chan Thomas i hans bok från 1963 till tidigare polskiften. UFO-grupper kopplar polskiften till utomjordiska besök eller varningar. Konspirationsteori om Niburu och Planet X kopplar samman med polskift-prognoser. Suspicious Observers-rörelsen leds av Ben Davidson sedan 2010. Hur ser då forskningen om geomagnetiska reverseringar ut?

Brunhes-Matuyama och Laschamp

Modern forskning om geomagnetiska reverseringar är väldokumenterad och pågående. Paleomagnetiska studier av havsbottensediment visar mer än hundra reverseringar under de senaste hundra miljoner åren. Genomsnittsfrekvensen ligger på en reversering var två- till trehundratusen år. Brunhes-Matuyama-reverseringen för 780 000 år sedan är den senaste fullständiga. Den tog enligt nyaste forskning omkring sjuttontusen år att fullbordas. Laschamp-händelsen för 41 000 år sedan var en kortvarig partiell reversering. Den varade endast 250 år och magnetfältet stärktes igen efter avbrottet. Satellitmätning visar att jordens magnetfält har försvagats med femton procent sedan 1840. Detta tolkas av vissa som tecken på kommande reversering inom kommande sekel. Geofysiker som Daniel Lathrop vid University of Maryland leder forskningen idag. Hur kan en intresserad själv närma sig frågan?

Vägar in i polens skiften

Att närma sig teorin om polförskjutning kräver historisk nyfikenhet och kritisk granskning. Charles Hapgoods Earths Shifting Crust från 1958 finns i moderna omtryck och PDF online. Hans uppföljare The Path of the Pole från 1970 ger en utvidgad presentation. För kritisk motbevisning rekommenderas paleomagnetisk standardlitteratur. McElhinny och McFaddens Paleomagnetism Continents and Oceans från 2000 är klassiskt verk. Graham Hancocks Fingerprints of the Gods från 1995 ger alternativa traditionens standardverk. Rand Flem-Aths When the Sky Fell från 1995 utvecklar Atlantis-kopplingen. För skeptisk granskning rekommenderas Skeptical Inquirers artiklar i frågan. På svenska ger Anders Lundgrens vetenskapshistoriska arbeten god kontext. Modern forskning publiceras i Journal of Geophysical Research. Teorins historia är ett exempel på hur vetenskap och alternativ tankegång möts.