En behandlingsform där svaga laserstrålar i rött och nära infrarött ljus används för smärtlindring och vävnadsläkning
Inom modern fysioterapi och idrottsmedicin har lågeffektslaserterapi vuxit till en av de mer omtalade nya teknikerna. Metoden använder svaga laserstrålar med våglängder i rött och nära infrarött spektrum för att påverka cellernas energiprocesser. Tekniken upptäcktes av den ungerske forskaren Endre Mester i Budapest 1967. Upptäckten kom genom en oväntad iakttagelse av hårtillväxt hos behandlade möss. Sedan dess har över sjutusen vetenskapliga artiklar publicerats om dess verkan vid smärta, sår och inflammation. Mekanismen anses bygga på att ljuset absorberas av enzymet cytokrom c-oxidas i mitokondrierna. Detta leder till ökad ATP-produktion och stimulerad cellreparation. Tekniken kallas idag ofta fotobiomodulationsterapi och är godkänd av amerikanska FDA. World Association for Laser Therapy samlar världens praktiker. I Sverige har tandläkaren Jan Tunér varit en av de mest kända företrädarna.
Själva grundtanken bakom lågeffektslaserterapi vilar på ett samspel mellan ljus och cellernas inre maskineri. Inom modern alternativmedicin räknas tekniken till de mer evidensbaserade riktningarna. Behandlingen utförs med en lasersond eller dioduppsättning som riktas mot det område som ska behandlas. Våglängderna ligger oftast mellan 600 och 1100 nanometer, alltså i synligt rött och nära infrarött ljus. Effekten är mätbar låg, normalt mellan en milliwatt och femhundra milliwatt per diod. Den låga effekten skiljer tekniken från kirurgisk laser som arbetar med mycket högre energier. Vävnaden värms inte upp utan tar upp ljuset på molekylär nivå. En typisk behandling pågår mellan tre och tjugo minuter beroende på indikation och dosering. Patienten upplever vanligen ingen påtaglig känsla under själva behandlingen. Men hur upptäcktes då tekniken egentligen historiskt sett?
Upptäckten av lågeffektslaserterapi var en av medicinens många lyckliga olyckshändelser. Vetenskaplig alternativmedicin har här ett av sina tydligaste exempel på serendipitet. Den ungerske kirurgen Endre Mester arbetade 1967 vid Semmelweis-universitetet i Budapest. Han undersökte om laserljus kunde framkalla hudcancer hos möss. Mössen rakades på ryggen innan exponering med en svag rubinlaser. Mester upptäckte till sin förvåning att håret växte tillbaka snabbare hos de behandlade djuren. Inga cancertumörer utvecklades vid den låga dosen. Mester publicerade sina iakttagelser 1968 i tidskriften Klinische Wochenschrift. Hans son Andrew Mester fortsatte arbetet och utvidgade tekniken till sårbehandling under 1970-talet. Tekniken spred sig sedan långsamt genom Östeuropa innan den nådde västvärlden. Vilka är då de centrala mekanismerna bakom effekten?
Mekanismen bakom lågeffektslaserterapi har klarnat betydligt under de senaste två decennierna. Tiina Karu vid Ryska vetenskapsakademin lade grunden för förståelsen genom arbeten på 1980- och 1990-talen. Hennes forskning visade att enzymet cytokrom c-oxidas absorberar rött och nära infrarött ljus. Enzymet sitter i mitokondriernas inre membran. Det är centralt i den process som omvandlar näring till cellulär energi. När det aktiveras av ljuset ökar produktionen av ATP, cellernas energimolekyl. Samtidigt frigörs kvävemonoxid som vidgar blodkärlen i området. Detta förbättrar syresättningen och näringstillförseln. Ljuset utlöser också en mild stressreaktion som triggar reparationsmekanismer. Michael Hamblin vid Massachusetts General Hospital har samlat dessa rön. Hans bok Photobiomodulation in the Brain från 2019 är ett standardverk. Vilka indikationer används tekniken för?
I praktisk tillämpning används lågeffektslaserterapi för en rad olika tillstånd där forskningen kommit längst. Muskuloskeletal smärta är den största gruppen och inkluderar nackbesvär, ländryggsbesvär och tennisarmbåge. WALT har utgivit doseringsriktlinjer för dessa indikationer sedan 2010. Sårläkning vid diabetessår och svårläkta venösa sår räknas som ett annat huvudområde. Inflammation efter operationer och vid artrit har behandlats med dokumenterad effekt. Munhälsa har blivit ett växande område där tekniken används mot afte och vid tandimplantatläkning. Håravfall vid androgen alopeci behandlas idag med särskilda laserhjälmar godkända av FDA. Idrottsmedicin tillämpar tekniken för snabbare återhämtning efter hård träning. Cochrane-samarbetet har publicerat flera översiktsartiklar med blandade slutsatser om effektstyrkan. Hur ser då evidensläget ut mer i detalj?
Evidensläget för lågeffektslaserterapi är mer omfattande än för många andra fysikaliska behandlingar. PubMed-databasen listar idag över sjutusen vetenskapliga publikationer i ämnet. Cochrane-samarbetet har publicerat granskningar av tekniken vid nacksmärta, ländryggsbesvär och tennisarmbåge. Vissa granskningar visar måttlig effekt jämfört med placebo. Andra finner inte tillräcklig evidens för säker rekommendation. Doseringen är ofta en avgörande faktor som varierar mellan studier. Detta försvårar jämförelser mellan resultaten. WALT har därför utgivit standardiserade rekommendationer för våglängd, effekt och behandlingstid. Tekniken är godkänd av amerikanska FDA för smärtlindring, sårläkning och håravfall. SBU i Sverige har inte gjort en samlad bedömning av tekniken. Inom tandvården har tekniken fått större acceptans än inom övrig sjukvård. Hur används då tekniken i Sverige idag?
Den svenska scenen för lågeffektslaserterapi har en lång historia trots att tekniken aldrig fått stort genomslag. Tandläkaren Jan Tunér från Grängesberg har varit den mest kända företrädaren sedan 1980-talet. Hans bok Laser Therapy från 2002, skriven med Lars Hode, räknas som ett internationellt standardverk. Svenska Laserterapeutföreningen samlar omkring tvåhundra aktiva praktiker. Karolinska Institutet har sedan 2010-talet bedrivit viss forskning kring teknikens mekanismer. Inom svensk sjukvård erbjuds behandlingen främst genom privata fysioterapeut- och tandläkarmottagningar. Regionerna ersätter inte behandlingen utan patienten betalar själv. Priset ligger mellan fyrahundra och tusen kronor per session. Bland sjukgymnaster och naprapater har tekniken funnit hemvist vid idrottsskador. Folkuniversitetet har anordnat introduktionskurser. Hur kan en intresserad hitta seriös behandling?
Att söka seriös lågeffektslaserterapi i Sverige kräver eftertanke och kritisk granskning av utövaren. Den första rekommendationen är att välja en legitimerad vårdgivare. Tandläkare, sjukgymnast eller naprapat med specifik utbildning i metoden är goda val. Svenska Laserterapeutföreningens hemsida listar medlemmar med dokumenterad utbildning. Jan Tunér och Lars Hodes bok Laser Therapy ger den intresserade en grundlig översikt på engelska. Förkortad svenskspråkig information finns hos Svenska Laserterapeutföreningen. För kroniska tillstånd bör ordinarie vårdgivare alltid konsulteras först. Behandlingen ska ses som ett komplement och inte som en ersättning. Fråga utövaren om utrustningens våglängd, effekt och dos. Vid all långvarig smärta bör läkare först utesluta allvarliga underliggande orsaker. Med rätt vägledning kan denna teknik finna sin plats vid sidan av annan vård.
Här hittar du våra läsvärda artiklar som ger dig en ny överblick på din situation och din resa i livet. Alla artiklar är nyskapade, så att vi kan erbjuda er det senaste och mest aktuella inom den alternativa världen
